Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Urlakningsskalv ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
221
Urlakningsskalv
222
U. med liten strömtäthet kring
ledningar med mycket högspänd
växelström. Omkring ledaren
uppstår under varje halvperiod av
spänningen ett lysande
ionise-ringsområde, från vilket ioner
med samma tecken som tråden
vandra utåt, tills den följande
motsatta halvperioden driver dem
åter och ersätter dem med motsatt
ionslag. — Ljusbågen har stor
strömtäthet (t. ex. 1,000 amp./
kvcm.), varmed vanl. följer, att
katoden (ofta även anoden) blir
glödhet. Den ionmängd, som
föranleder katodfallet (här
visserligen litet), är tät nog att
åstadkomma detta inom ett ytterst tunt
skikt, där därför fältstyrkan blir
stor nog att utsuga elektroner
direkt ur katoden, vilket
underlättas av katodens höga
temperatur. I den vanliga kolbågen torde
den glödelektriska
strömalstringen spela huvudrollen. Bågen
behöver i regel omkr. 50 volt. —
Gnis-t a n är en kortvarig ström med
under sitt förlopp varierande
egenskaper. Den växer, vanl. på
täml. krokiga vägar, ut från en
punkt på sin slutliga bana (vanl.
ena ändan). I spetsen av den
utväxande gnistan hopas ioner, som
i sin omgivning skapa ett starkt
fält med stark ionisering, vilket
framkallar gnistans vidare
utväxande. Blixten (se d. o.) är
en utomordentligt stark gnista.
Gnistan tändes vid bestämda, av
elektrodform och avstånd
beroende tändspänningar. Härpå
grundar sig en metod för
mätning av höga spänningar.
Krypande urladdning,
kanturladdning (se
Isolato r) är starkt förgrenat glimljus
1. gnista, som tar sig fram i luften
längs en isolators yta. lönerna i
urladdningens spets häfta delvis
vid isolatorn, varigenom förloppet
Urladdningsfenomen. Fig. 3.
Tändspän-ning för gnista mellan kulor av olika
radie R som funktion av deras avstånd å.
Kurvorna gälla för växelström
(spänningens effektivvärden angivna 1
kilovolt) och symmetrisk
spänningsfördel-ning. För likström äro värdena ^2
gånger de i fig. angivna.
underlättas; därav bundenheten
till ytan. Märken efter sådana
U. äro Lichtenbergs figurer. —
Elektriskt genomslag i fasta och
flytande kroppar. Oledande
kristaller utan fel och rena
isolator-material utan porer (lacker och
oljor) ha ytterligt stor dielektrisk
hållfasthet, spec. i mycket tunna
skikt. De kunna då vid vanlig
temperatur tåla bortåt 10s volt/
cm. Genomslag vid sådan
fältstyrka torde bero på att ämnets
atomgitter (se Kristall sp.
1343 ff.) slites sönder. I praktiken
förekommande material ha alltid
föroreningar 1. sprickor, d. v. s.
felställen, där en ionisering kan
inledas, varifrån strömvägen
växer ut liksom hos gnistan. Den
praktiska dielektriska
hållfastheten är därför hundratals ggr
mindre än den ideala.
Urlakningsskalv, lokala
jordskalv, som uppträda i kalktrakter
och bero på instörtningar, där
kalkgrunden upplösts och
bortförts av vatten.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
