Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Utter ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
261
Utter—Utveckling
262
grafiskt) objektiv att inom ett
visst format ge en skarp bild.
Utter, Lu’tra lutra, en art
Mårddjur med bred nos, små
ögon och öron, rätt lång svans
och simhud mellan tårna. Rygg
mörkbrun, buk ljust gråbrun,
strupe grå. Europa, inkl. Sverige,
n. och mell. Asien, vid vatten.
Lever huvudsaki. av fisk. Honan
föder 2—3 ungar i mars—april.
U. kan tämjas. Skinnet användes
som pälsverk.
Utter, se F i s k r e d s k a p sp.
68.
Utternäbbmöss, Potamogalle,
ett släkte Insektätare med
en västafrikansk art, Potamogdle
ve’loæ, som liknar en utter till
utseende och levnadssätt. Längd
c:a 60 cm.
Uttersberg, egendom med
gammalt, nu nedlagt järnbruk i
Skinn-skattebergs skn, Västmanl. 1.
Uttersberg — Riddarhyttans
järnväg, se Köping—Utters
-b e r g—R i d d a rhyttans
järnvägar.
Uttini [oti’-], Francesco,
f. 1723, d. 1795, italiensk
tonsättare, från 1754 verksam i Sverige,
1767 hovkapellmästare. U.
tonsatte bl. a. operor, av vilka
märkas Il re pastore (1755) och Thetis
och Pelée (1773, invigningsstycke
för svenska operan).
Utter. Längd 1,2—l,s m., varav svansen
35—45 cm.
Utterspår, a gång-, b trav-, c hopp-,
d, e, f språngspär. (Djuret förflyttar
sig åt h.)
Uttorkningshorisont,
avskogs-torv 1. starkt förmultnad torv
bestående nivå i torvmossarna, som
betecknar torvbildningens
avstannande vid slutet av subboreala
tiden (se S v e r i g e sp. 451).
Utvandring, se
Emigration.
Utveckling. Biol. 1.
Ontoge-nes (se Ontogeni). — 2.
Fylo-genes (se
Utvecklings-lära). — Fil. Det latinska ordet
för U., evolu’tio, evolution,
betecknade hos Leibniz och andra
1600- och 1700-talsfilosofer i
anslutning till den s. k.
preforma-tionsteorin (se d. o.), närmast ss.
motsats till involution,
utvecklingen från ett tillstånd, vari det
blivande utvecklingsresultatets
olika delar (t. ex. trädets grenar
och blad) från början tänktes
förefinnas i embryot. I mera
abstrakt filosofiskt språkbruk
betecknar det, ss. hos Aristoteles,
över huvud övergången från vad
som blott existerar ss. en
möjlighet (potentialite’t) till
verklighet (aktualite’t). För Boström
är all U. i den för människan
givna sinnevärlden endast
hennes egen U., i det hennes
med-vetenhetsinnehåll övergår från
potentialitet till aktualitet, men
icke någon process hos
verkligheten i och för sig. Därigenom
skiljer han sig från Hegel, vilken
i världsprocessen ser det
absolutas egen självutveckling med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
