Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Utvecklingslära ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
267
Utvecklingslära
268
givning (se Mimi c r y), som
djuren överallt uppvisa, vid. av
F. G a 11 o n, som gjorde
statistiska beräkningar av avkommans
variation i förhållande till
föräldrarna (av honom själv kritiklöst
utförda men innebärande ett
viktigt uppslag för framtiden),
dessutom av en jämförande anatom
som T h. H u x 1 e y, en driven
polemiker (särskilt mot
teologerna), och en filosof som H. S p e
n-c e r. Med särskild iver upptogs U.
i Tyskland. Där skapade K.
Ge-g e n b a u r den morfologiska U.,
vilken sökte rekonstruera de
enskilda organens historia, särskilt
hos ryggradsdjuren. Paleontologin
fick härvid stor betydelse, i det
att först nu den utdöda
djurvärldens långa rad av primitiva och
allt högre utvecklade livsformer
fick sin naturliga förklaring (jfr
Paleontologi). Ännu större
inflytande hade E. H a e c k e 1,
som gav den morfologiska U. ett
starkt stöd genom den s. k. b i o
-g e n e’ t i s k a lagen, enl.
vilken djurens ontogenetiska
utvecklingsstadier (t. ex.
dägg-djursfostret med dess gälspringor
och ryggsträng) utgöra en
upprepning av den fylogenetiska
utvecklingen, d. v. s. den som
arten, släktet o. s. v. historiskt
genomgått. Detsamma gjordes
gällande om rent rudimentära organ,
t. ex. blindtarm sbihanget hos
människan. Den biogenetiska
”lagen” har dock städse varit
omstridd och motsagd. U :s framgång
betingades av den samtida
politiska liberalismens tro på
framåtskridande på det sociala området,
vilket genom U. gavs karaktären
av naturlag. U. i darwinistisk
anda hade sin högkonjunktur på
1870- och 80-t., då snart sagt all
mänsklig själs- och
kulturverksamhet mer 1. mindre påverkades
därav. Inom biologin blev särskilt
den jämförande anatomin
modevetenskap, med fylogenetiska
härledningar som slutmål; den
experimentella fysiologin, som icke
kunde tjäna U., sköts åt sidan,
och G. M e n d e 1 s exakta
ärftlighetsforskning tegs ihjäl. Ett
viktigt led i denna tids forskning
utgöra O. H e r t w i g s upptäckter
rör. befruktningsprocessen. En
fråga, som mycket debatterats i
samband med U., ehuru mest på
grund av för vetenskapen
främmande känsloskäl, är människans
härstamning; på grund av bristen
på fossilt bevismaterial har man
dock ej kommit till ett definitivt
resultat. Särskilt ivrigt dryftades
denna fråga av Haeckel, som däri
såg rentav U:s kärnpunkt. Han
sökte främst bevisa människans
släktskap med de högsta aporna;
ett visst stöd fick han i det tyvärr
mycket fragmentariska fyndet av
Pitheca’nthropus (se d. o.). Andra
ha åter velat leda människans
härkomst direkt från halvaporna
(förbi aporna), och slutligen ha
enstaka röster höjts för olika
härstamning av olika människoraser.
Jfr Människan sp. 512.
—-Mot sekelskiftet framträdde på
grund av ökade forskningsresultat
en allt skarpare kritik av den
dar-winska U. Till en början bortföllo
en del svagare detaljer, t. ex.
läran om könsurvalet. C. v. N ä
-g e 1 i förnekade vid. urvalets
förmåga att skapa nya former; han
ansåg dess verkan vara endast
negativ, medan en inre kraft inom
själva organismen enl. hans
mening framkallade utvecklingen.
Samma åsikt om urvalet hävdades
av ny-
(ne’o-)lamarckis-men (E. D. Cope m. fl.), som
ville i en direkt påverkan av yttre
levnadsvillkor se den verkliga
orsaken till utvecklingen; urvalets
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
