Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Varvsdepartement ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
433
V arvsdepartement—V as
434
Vas. Fr. v. attisk lekyt (c:a 470 f. Kr.), attisk stamnos och amfora (c:a 500
f. Kr.), därunder jonisk kylix (slutet av 500-t. f. Kr.), attisk hydria (c:a 430
f. Kr.) och attisk krater (c:a 450 f. Kr.).
Varvsdepartement, avdelning
av ett flottans varv, ss. artilleri-,
torped-, ingenjördepartement e. d.,
under befäl av en
kommendörkapten 1. marindirektör, underställd
varvschefen (se d. o.).
Varvtal, antalet vridningar en
axel utför per minut. Vid ett visst
V., kritiska V., uppträda
på-känningar, som kunna förorsaka
axelbrott, orsakade av resonans
mellan den roterande delens
egensvängning och vid rotationen
uppkomna svängningar på grund
av att massans tyngdpunkt ej
ligger i vridningsaxeln. Vanliga
maskiners V. uppnå högst c:a 50
% av det kritiska. Ett undantag
utgör de Lavals ångturbin, vars V.
ligger c:a 50 % över det kritiska
V. och måste passera detta för att
nå upp i normalt V. Om
specifikt V. se Vattenturbin.
Varä’ger, se V ä r i n g a r.
Vas (lat., kärl), ett
prydnadskärl av växlande form, i regel
dock (till skillnad från skålen)
av större höjd än bredd. — I
arkeologin, spec. den klassiska, är
V. beteckning för alla kärl av
bränd lera, terrakotta (se d. o.).
Till följd av detta materials
beständighet ha V. ofta lämnat det
rikaste materialet för
särskiljan
de av olika kulturer och
stilepoker. Under stenåldern och
under bronsålderns tidigare
skeden formades V. helt för hand
och brändes över öppen eld;
inom den egeiska och de
orientaliska fornkulturerna visa de en
ytterst stor formrikedom (jfr
Egeisk kultur). Genom
införandet av ugnar för bränningen
och uppfinningen av dr ej skivan
förbättrades fabrikationen, men
formerna blevo färre. — Sin
höjdpunkt nådde
vastillverkningen i Grekland, där en mängd typer
utbildades för bestämda ändamål.
De vanligaste förrådskärlen för
olja och vin voro a’mforan med
trång hals och två lodräta grepar
samt sta’mnos med två vågräta
grepar. För förvaring av
parfymer och andra dyrbarare
essenser användes leky’ter med
flaskliknande och aryba’ller med
klotrund form. Drycker
tillblandades i stora krate’rer med vid
mynning och serverades ur
kannor med klöverbladsformig
mynning, oinoko’er. Bland
dryckeskärlen märkas sky’fos utan fot
(se ill. till Dryckeskärl),
den skålformiga ky’lix på låg
fot och ka/ntaros (se ill. till
d. o.) med nästan lodräta väggar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
