Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Vaud ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
509
Vaud—Wawrinsky
510
Avignon, bekant genom Petrarcas
vistelse där 1337—53.
Vaud [vå], ty. Waadt, kanton
i v. Schweiz, på gränsen till
Frankrike, nående till Genèvesjön
och Rhöne i s. samt Neuchåtelsjön
i n. 3,209 kvkm. 320,000 inv. (mest
fransktalande protestanter).
Betydande åkerbruk och vinodling.
Boskapsskötsel i alpområdet,
tillverkning av ur m. m. i Jura.
Saltgruvor vid Bex. Talrika turist- och
kurorter. Huvudstad Lausanne.
Vaudeville [vådaviTl], fr.,
vå-d e v i’ 11, lustspel med inlagda
sångstycken. V. odlades framför
allt under 1700-t:s senare och
1800-t:s förra hälft. Dess främste
företrädare var E. Scribe; bland
nordiska författare av V. märkes
J. L. Heiberg.
de Vaugelas [do våjla’],
Claude F a v r e, baron d e
P é r o g e s, f. 1595, d. 1650,
fransk språkforskare. Jämte
Mal-herbe (se d. o.) framträdde V. som
franska språkets nydanare genom
grammatiska och lexikaliska
arbeten (främst Remarques sur la
langue franqoise, 1647) men
utgick i motsats till denne från de
förnämas språk, hovspråket. Jfr
Franska språket sp. 558.
Vaulunder [vao’-], annan form
för Volund.
Vauquelin [våklä’g], Louis
N i c o 1 a s, f. 1763, d. 1829, fransk
kemist, upptäckte bl. a. krom och
beryllium.
Vautel [våtä’11], Clément,
f. 1876, fransk författare, kåsör i
Le Journal, har nått stor
popularitet med en rad (ofta
dramatiserade) romaner, utgörande
hu-vudsakl. lätt satiriska
skildringar av franskt småborgerligt
liv (bl. a. Mon curé chez les
riches, 1923; Våran kyrkoherde
hos de rika, 1927; Mon curé chez
les pauvres, 1925).
Vautier [våt-je’],
Benjamin, f. 1829, d. 1898, schweizisk
målare. V. erhöll sin utbildning i
Düsseldorf och Paris och slog sig
1857 ned i den förstnämnda
staden, vid vars akademi han 1866
blev prof, och i vars konstliv han
intog en ledande ställning. Han
valde helst sina motiv ur det
idylliska lantlivet i Schwarzwald.
Vauxhall [vå’kks-; eng. utt.
vå’kksål], en offentlig
förlustelseplats i London 1661—1859 (möjl.
uppkallad efter det närbelägna
godset Falkes Hall), senare
benämning på liknande
förlustelseställen (bl. a. ett i
Kungsträdgården, Sthlm, 1796—1801).
Vaux-le-Vicomte [vå lo [-vi-kå’gt],-] {+vi-
kå’gt],+} slott i dep. Seine-et-Marne,
Frankrike, nära Melun, uppfört
från 1643 av Le Vau för N.
Fou-quet. Slottet inreddes av Lebrun
och Mignard; trädgården, som
började anläggas av Le Nötre
1656, blev förebildlig för den
franska barockens trädgårdsstil
och gav Ludvig XIV impulsen
till utvidgandet av Versailles’
slott. Restaurerat av den nuv.
ägaren, utgör V. i sin helhet en
utomordentligt enhetlig
anläggning från 1600-t:s mitt.
Wavelli’t, vattenhaltigt
aluminiumfosfat, trådigt, färglöst, gult,
sällan grönt 1. blått mineral.
Wawri’nsky. 1. Edward W.,
f. 1848, d. 1924, politiker, urspr.
militär och sedan affärsman. W.
blev en av ledarna inom
nykterhetsrörelsen, var chef för
Good-templarorden i Sverige 1886—89
och ordens internationelle chef
1905—20. Led. av A. K. 1891—
1911 och av F. K. 1912—21,
tillhörde W. till 1908 liberala
partiet och från 1911 det
socialdemokratiska. Han var ivrig
pacifist. — 2. Richard W., f. 1852,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
