Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Vegaexpeditionen ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
533 Vegaexpeditionen—v. Vegesack 534
alcalde el rey och Fuente
Ove-juna) 1. den italienska
renässansnovellen (ss. i El castigo sin
venganza), medan han i andra
dramer (ss. El acero de Madrid;
Järnvattnet i Madrid, 1907)
efterbildar comedias de capa y espada
(jfr Spansk litteratur sp.
1245). I allm. äro V:s dramer
intrigstycken av en ofta
improvisa-torisk karaktär. De ha i regel en
starkt patriotisk och katolsk
tendens samt präglas av en rik
fantasi, stor uppfinningsrikedom och
kvick och ledig dialog. Mest
ursprunglig är V. i sina skildringar
av spanskt folkliv. Han skrev
även talrika episka dikter samt
lyriska ballader.
Vegaexpeditionen, se P o 1 ar •
expeditioner sp. 357 och ill.
till d. o. sp. 353.
Vegafonden, en 1881 med
anledning av Vegaexpeditionens
framgångsrika slutförande bildad
fond, förvaltad av Svenska
sällskapet för antropologi och
geografi. Av V:s räntor bekostas
V eg am ed a 1 j en, som utdelas
till personer, vilka på ett utmärkt
sätt främjat den geografiska
forskningen; av dem utgår även
Vegastipendiet för
forskningsresor i mindre kända trakter.
Medaljen har utdelats till:
A. E. Nordenskiöld (1881), L.
Palau-der af Vega (1882), H. M. Stanley
(1883), N. M. Prsjevalskij (1884), W.
Junker (1888), F. Nansen (1889), E.
Schnitzer (1890), L. Binger (1892), O.
Sverdrup (1897), S. Hedin (1898),
G. Sehweinfurth (1899), A. Nathorst
(1900), hertig Ludvig Amadeus av
Ab-ruzzerna (1901), F. v. Richthofen (1903),
O. Nordenskjöld och J. G. Andersson
(1904), R. Scott (1905), S. O.
Pettersson (1907), J. P. Koch (1909), E.
Shack-leton (1910), John Murray (1912), R.
Amundsen (1913), G. J. De Geer (1915),
K. Rasmussen (1919), W. M. Davis
(1920), Albert I av Monaco (1922), A.
Penck (1923), S. IL. Koch (1924), B.
Vilkitskij (1926).
Ve’gard [-gar], Lars, f. 1880,
norsk fysiker, prof, i Oslo 1918,
har undersökt elektriska
urladd-ningsfenomen, bestämt
kristallstrukturer genom röntgenanalys
och studerat polar skenen (se d. o.).
Vegeholm, gods i Strövelstorps
skn, Kristianst. 1. Slottet, som
om-flytes av Vegeån nära dess
mynning i Skälderviken, är en
1500-talsborg, stilenligt restaurerad
1902. V., som en tid ägdes av G.
O. Stenbock, innehas sedan 1920
av W. v. Geijer.
Wegelius, Martin, f. 1846,
d. 1906, finländsk tonsättare och
musiker, från 1882 direktor vid
Helsingfors’ musikinstitut. W. är
mest bekant som lärare i musikens
teori och historia, vari han utgav
flera läroböcker.
We’gener. 1. Paul W., f.
1874, tysk skådespelare, tidtals
anställd vid de reinhardtska
scenerna, i övrigt verksam på
gäst-spelsturnéer. W. räknas bland det
samtida Tysklands främsta
scenkonstnärer. Djärvhet, kraft och
originalitet, någon gång dock
(som hans Otello) driven till
excentrisk forcering, utmärka hans
scenskapelser. — 2. Alfred W.,
f. 1880, tysk meteor olog och
geofysiker, prof, i Hamburg 1921, i
Graz 1924, känd framför allt för
sin i Die Entstehung der
Kontinent e und Ozeane (1915,
Kontinenternas och oceanernas
uppkomst, 1926) framlagda
konti-nentalflytningsteori (se d. o.).
W. har som meteorolog deltagit i
två danska
Grönlandsexpeditioner (jfr Koch, J. P.).
v. Vegesack [fe’-; även [-fä’j-sakk],-] {+fä’j-
sakk],+} Eberhard Ernst
Gotthard, f. 1763, d. 1818,
frih., militär. V. gjorde en snabb
karriär i gustavianska tidens
krig. Då han ej på planlagt sätt
fullföljde en
landstigningsmanö-ver i Finland 1808, ådömdes han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
