Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Vehikel ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
537
V ehikel—W eichsel
538
fattad på fornyröislag. V.
skildrar, hur en från döden uppväckt
spåkvinna på Odins (här under
namnet Vegtamr, den vägvane)
begäran förutsäger Balders död.
Vehfkel (lat. vehi’culum), eg.
fordon; befordrings-, hjälpmedel.
We’hnelt, Arthur, f. 1871,
tysk fysiker, prof, i Berlin 1908,
har uppfunnit
Wehneltavbryta-ren (se Strömbrytare sp.
142 f.) och Wehneltkatoden, en
med oxider av alkaliska
jordmetaller belagd metalltråd, som
utsänder glödelektrisk ström vid
relativt låg temperatur (jfr
Ur-laddningsfenomen sp.
219).
Weibull [vä’j-]. 1. Martin
W., f. 1835, d. 1902, historiker,
prof, i Lund 1877. W., som
särskilt bedrev studier i 1600-t:s
historia, hyste ett varmt intresse
för skånsk historia och kultur och
hyllade skandinavistiska idéer.
Hans huvudverk äro Lunds
universitets historia 1668—1868 (2
bd, 1868; II tills, med Elof
Tegnér) och Gustaf II Adolf (1881, i
l:a uppl. av samlingsverket
Sveriges historia). -—- 2. M a t s W., f.
1856, d. 1923, mineralog,
lant-brukskemist, lärare vid Alnarps
lantbruksinstitut 1886, lektor där
1902, prof. 1911, rektor 1911—22.
— 3. Lauritz W., f. 1873, son till
W. 1, historiker, lands arkivarie i
Lund 1903, prof, därstädes 1919.
W. har i sina med kritisk skärpa
bedrivna forskningar främst ägnat
sig åt Nordens forn- och tidigare
medeltidshistoria. Bland hans
arbeten märkas Kritiska
undersökningar i Hordens historia
omkring år 1000 (1911) och
urkunds-publikationen Necrolo’gium
Lun-de’nse (1923). 1901—25 utgav W.
Historisk tidskrift för Skåneland
och grundade 1928 den
historiska tidskriften Scandia. — 4.
Curt W., f. 1886, den föreg:s
broder, historiker, prof, i
Göteborg 1927. W. har liksom brodern
ägnat sig främst åt äldre nordisk
historia (bl. a. Saæo, 1915, Sverige
och dess nordiska grannmakter
under den tidigare medeltiden,
1921, och Sveriges och Danmarks
äldsta historia, 1922).
Weibulli’t [väj-], se G a 1 e n o
-b i s m u t i t.
Weibullsholm [väj-], lantgård
i örja skn, Malmöh. 1., invid
Landskrona, tillhör
utsädeshan-delsfirman W. Weibull och är säte
för en växtförädlingsanstalt,
vilken frambragt ett flertal
utmärkta sädes-, rotfrukt- och
köksträd-gårdsväxtsorter. Åtnjuter sedan
1924 ett betydligt statsunderstöd.
Weichsel [va’jk-], po. Wisla,
lat. Vi’stula, Polens huvudflod
och Östersjöns största tillflöde,
upprinner i sydvästligaste Polen
på Väst-Beskiderna (Karpaterna)
och flyter mot n.ö., sedan mot
n.v. förbi Warszawa och
slutligen, efter en skarp krök, mot
n.ö. in i fristaten Danzig,
varvid W. delar sig i två armar,
en v. (egentliga W.), som med
talrika förgreningar mynnar i
Danzigbukten, och en ö. (Nogat),
som följer Ost-Preussens gräns
och under fortskridande
deltabildning utfaller i Frisches Haff.
Bland bifloderna märkas Dunajec
och San från Karpaterna samt
Bug (med Narew), samtliga från
h. -— W. har kanalförbindelse med
Oders, Dnjeprs och Njemens
vattensystem och är delvis segelbar;
dess betydelse som samfärdsled
minskas dock i hög grad genom
vandrande sandbankar och ofta
inträffande översvämningar. 1,076
km. 200,000 kvkm:s flodområde.
Se ill. till Polen sp. 386. —
Enl. Versaillesfreden 1919 erhöll
Polen kontroll över den inom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
