Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Wienerrött ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
745
Wienerrött—Wienkongressen
746
Wienerrött [vi’ner-], se
Kromfärger.
Wienerschni’tzel [vi’ner-] (av
Wien och ty. Schnitzel, avskuret
stycke), panerad, stekt
kalvkött-skiva, garnerad med citron,
sar-deller och kapris.
Wiener Wald [vi’ner vallt],
sandstensberg i Nedre Österrike,
invid Wien (se d. o. sp. 740 f.),
utgör Alpernas nordostligaste
ut-löpare. Högsta punkt 893 m. ö. h.
Wienia’wski [vje-], Henri,
f. 1835, d. 1880, polsk violinist och
tonsättare. W. var en framstående
konsertspelare och skrev ett
flertal virtuost anlagda, alltjämt
uppskattade violinkompositioner.
Wienkongressen [vin-] kallas
den kongress, som enl.
bestämmelse i första Parisfreden 1814
samlades i Wien 1 nov. s. å. för
att fullfölja arbetet med Europas
nyordning eftef Napoleonskrigens
omstörtningar. Representerade
voro nämnda freds 8
signatärmak-ter: Österrike, Ryssland,
Preussen, England, Frankrike, Spanien,
Portugal och Sverige, och
därjämte voro agenter från andra stater
närvarande. Bland kongressens
deltagare märkas Alexander I av
Ryssland, Metternich (Österrike),
W. v. Humboldt och Hardenberg
(Preussen), Talleyrand
(Frankrike), Castlereagh och Wellington
(England), K. A. Löwenhielm
(Sverige). Högsta ledningen
utövades av en centralkommitté med
Metternich, W:s ledande kraft,
som ordf. Vid Napoleons
återkomst från Elba (mars 1815)
enade sig kongressen om en
deklaration mot fredsstöraren; den
slutförde dock redan före hans
besegrande sitt arbete, vars resultat
föreligger i den av 121 artiklar
bestående ”Wienslutakten” (9 juni
1815). Ryssland, som fordrat hela
f. d. hertigdömet Warszawa, erhöll
större delen därav som ett särskilt
konungarike (”Kongress-Polen”),
medan Preussen på detta håll
endast återfick Posen. Krakow med
omnejd konstituerades som fri
republik. Preussen fick rik
ersättning genom en del av Sachsen
(som det fordrat i dess helhet) och
stora områden vid Rhen
(Rhen-provinsen och prov. Westfalen).
Österrike återfick Tyrolen och
Milano men ej det 1809 till
Warszawa förlorade Väst-Galizien,
varjämte Toscana upphörde att vara
sekundogenitur. Däremot erhöll
det Venedigs område och Val
Tellina. Dess italienska biländer
samlades till ”konungariket
Lom-bardiet-Venetien”. Frågan om
Tysklands organisation löstes så,
att det skapades ett lösligt
förbund av 39 stater, Tyska
förbundet. Holland och Belgien
sammanslogos till ett
konungarike Nederländerna. På
Pyreneis-ka halvön och i Italien
återställdes förhållandena i allm. i sitt
gamla skick. Schweiz återfick sin
gamla kantonförfattning och
förklarades ständigt neutralt.
England vann flera värdefulla
kolonier, bl. a. Ceylon och Kaplandet
(från Holland). En särskild
deklaration mot negerhandeln
antogs (se Slaveri sp. 985) jämte
en annan om diplomatiska
tjänstemäns rangförhållanden (jfr
Be-skicknin g). I nära sammanhang
med W:s verk stå även
segrarmakternas uppgörelse med
Frankrike samt Danmark-Norges med
Sverige och Preussen. — W:s verk
baserade sig delvis på den särskilt
av Talleyrand hävdade
legitimi-tetsprincipen, enl. vilken allt
skulle återställas i sitt
förrevolutionära skick; dock kunde
principen icke i alla delar
upprätthållas, t. ex. i fråga om Tyskland.
Långt mindre beaktande vann
na
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
