Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Vika ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
767
Vikingatiden
768
Spännen av förgylld brons med
pärlkedja av karneol, bergkristall och glas.
Uppland.
berg (se ill. till
Osebergfyn-d e t) och Gokstad.
Gokstadskep-pet är av ek, klinkbyggt på spant,
försett med köl och höga stävar,
23,8 m. långt mellan stävarnas
ytterpunkter, 5,1 o m:s största
bredd, 1,75 m:s djup midskepps.
Det var försett med en
nedlägg-bar mast, som burit ett fyrkantigt
råsegel, samt framdrevs dessutom
medelst 16 par åror. Rodret
består av en kraftig styråra,
fastsatt på styrbords sida. Relingen
smyckades av en rad av sköldar.
Skeppet är av den typ, som i
sagorna benämnes ”karfi” (karvar)
och som bl. a. utmärkes av att
fasta roddbänkar saknas. Det var
säkerligen en hövdings privatskepp,
använt vid hans kustseglatser, och
slutligen hans gravskepp. En i
detalj trogen kopia av
Gokstad-skeppet, ”Viking”, seglades 1893
från Norge över Atlanten till
Chikagoutställningen. Den visade
sig besitta de bästa sjögående
egenskaper och var mycket
snabbgående. Karvarna voro prototypen
för de under 900- och 1000-t.
uppträdande större krigsfartygen, de
s. k. långskeppen, även benämnda
”drakar”, ”skeider” m. m. De
hade fasta roddbänkar samt i
aktern ett högre beläget hyttdäck,
”lyftingen”, där hövdingen och
hans närmaste män togo plats
under strid. I framstammen hade
”stamborna” (fisl. stafnbüar), de
duktigaste kämparna, sin plats.
Ss. handelsfartyg användes den
klumpiga ”knarren”, som hade
högt fribord och var djupgående,
kort och bred men stabil och
last-dryg. Den var främst segelfartyg.
Vikingatiden, det sista av den
nordiska forntidens skeden,
omfattande tiden 800—1050 1. 1060
e. Kr. Om V: s historia se under
de olika länderna. V: s allmänna
kulturutveckling får sin prägel
därav, att de skandinaviska
länderna under hela V. stodo i livlig
förbindelse, dels av krigisk (se
Vikingatågen), dels och
icke minst av fredlig art, med det
kristna Väst-Europas stater: det
frankiska väldet, England och
Irland. Även med Ryssland och
Orienten underhöllos livliga
förbindelser. Det inflytande av en
högre odling, som de nordiska
folken därigenom rönte, utgjorde
en av huvudorsakerna till den
kulturblomstring, som bl. a.
kan avläsas i det arkeologiska
materialet från denna tid. —
Om de utländska förbindelsernas
styrka vittna en mångfald
importföremål, ss. broscher av
fran-kisk tillverkning (särskilt
under 800-t.), spelbrickor av färgat
Svärdfäste av järn, inlagt med silver.
Södermanland.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
