Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Vikingatiden ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
769
Vikingatiden
770
glas, svärd med damaskerade
klingor, ofta försedda med
tillverkarens namn, m. m. Silvret var
V:s speciella värdemetall.
Silversmycken, hals- och armringar,
spännen m. m. förekomma ofta
sönderhuggna; den därav dragna
slutsatsen, att man betalade
med silver och efter vikt,
bestyrkes genom fynd av små, lätt
transportabla, hopfällbara
vågar med vikter. Mynt uppträda
visserl. redan tidigt (efter
huvudfyndorten kallade Björkö- 1.
Birkamynt, präglade i Birka 1.
Hedeby efter förebilder från
Dore-stad, se d. o.), men någon större
betydelse för handeln torde de
icke då ha haft. Först omkr. 1000
uppträda mynt i större mängder,
dels angelsachsiska och tyska,
dels arabiska (s. k. kufiska). En
stor del av dessa myntskatter äro
att anse som dryga lösesummor,
varmed främmande furstar
fri-köpt sina länder från vikingars
härjningar. Från slutet av V.
är även svensk myntprägling
säkert påvisbar. — Gravskicket
Våg av brons med viktdosa. Uppland.
25. — L e x. XII. Tr. 26. 6. 28.
Skulpterat djurhuvud ur Osebergfyndet.
i Norden under V. var av
växlande karaktär. I Danmark och
Skåne samt på Gotland och i n.
delarna av Norge var (genom
kristen påverkan) seden att
begrava liken obrända förhärskande,
medan å Sveriges fastland
likbränningen dominerade. Vid V: s
främsta svenska handelsort, Birka
(se d. o.), ligga väldiga gravfält.
Berömda äro de stora norska
skeppsgravarna vid Oslofjorden
(se Vikingaskepp och
Osebergfyndet). — Flera
bygde-borgar (se d. o.), spec. i
Mälarlandskapen, härröra från V. —
Inom den dekorativa konsten
uppvisar V. en bild av starka
brytningar och nybildningar. Liksom
den äldre folkvandringstidens (jfr
d. o.) dekorativa stilarter byggde
på impulser från den senklassiska
konsten, uppstod vid V:s början
som en följd av den genom de
första vikingatågen återknutna
kontakten med den frankiska
västern en ny stilart, den s. k.
karo-lingiskt-nordiska, även kallad
Osebergstilen. Dess förnämsta
element äro de s. k. gripdjuren,
groteska, i hög relief skurna
fyrfota-djur i onaturliga, starkt
förvridna ställningar (gående tillbaka på
klassiska motiv), vilka ofta
uppträda hopvis och då i ett oredigt
myller fylla det dekorerade före-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
