Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Vitalis ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
923
Vitaminer
924
V. står i sin första begynnelse och
bedrives mycket intensivt över
hela världen. — Endast ett V. har
framställts rent (1927 av
Win-daus), ergosteri’n, vilket står
kolesterin mycket nära och i
ytterligt små mängder, spec. efter
bestrålning med ultraviolett ljus,
botar rachitisk avitaminos och även
verkar som tillväxtfaktor. Man
indelar V. (rätt hypotetiskt) i
egentliga V. och tillväxtfaktorer.
Egentliga V. hindra vid sin
närvaro i födan uppkomsten av
avita-minoser (jfr d. o.) : beriberi,
ra-chitis, skörbjugg och xeroftalmi.
Tillväxtfaktorerna förekomma
tills, med de egentliga V. och
samverka väl med dessa liksom
de egentliga V. göra det
inbördes. De egentliga V. kallas
A, B och C, tillväxtfaktorerna D,
alla med tilläggsbokstäver för att
beteckna olika egenskaper.
A-vita-minerna äro lösliga i fett och
förhindra bl. a. avitaminoserna
rachi-tis (Al) och xeroftalmi (A 2).
B- och C-vitaminerna äro lösliga
i vatten; de förra verka mot bl. a.
beriberi, de senare mot skörbjugg.
Trol. kunna även mindre grader
av vitaminbrist än de, som ge
dessa avitaminoser, vara skadliga.
Bl. a. tycks
fortplantningsförmågan lida av vitaminbrist. En del
forskare vilja även göra gällande,
att vissa V. skulle specifikt
skydda mot infektioner (A-vitaminer).
Tillväxtfaktorerna befordra
organismers tillväxt. Vid brist på dessa
ämnen upphör den normala
stegringen i viktkurvan hos växande
individer. I fett lösliga
tillväxtfaktorer kallas för 1-D 1. A D, i
vatten lösliga för h-D. — A-ämnen
behövas för kalk- och
fosforomsättningen, B-ämnen för
sockerförbränningen. En samverkan
mellan inre sekretionen (jfr I n r e
sekretion) och V. är ej
all
deles osannolik. Vid V:s bildning
spelar ljuset och
växtfärgämne-na (spec. klorofyll och karoten)
en viktig roll. A- och B-ämnen
förekomma mest i blad- och
stamdelar, medan C-ämnen bildas
rikligt även i groende frön (t. ex. i
malt). En stor del av
djurorganismens vitaminbehov kan dock
täckas genom animalisk föda, emedan
V. upptagas ur växtföda och
övergå i mjölk samt lagras spec. i
lever, njurar och ägg. För eget behov
tycks djurorganismen dock endast
upplagra A-ämnen i någon större
utsträckning, varför man kan
vänta sig, att brist på B- och
C-ämnen i födan i allm. skall göra
sig snabbare gällande än brist
på A-ämnen. Olika
näringsmedels vitaminhalt framgår av tab.
Uppgifterna där hänföra sig, där
ej annat anges, till ej kokta L
på annat sätt konserverade
födoämnen. S. k. vitaminpreparat
torde ännu ej kunna
rekommenderas, då de ej innehålla mera V.
än de födoämnen, ur vilka de
framställts, vanl. t. o. m.
betydligt mindre. Ett undantag
utgör torskleverolja i renad 1.
koncentrerad form, vilken är
utomordentligt vitaminrik. — Vid
beredning av födoämnen inträffa ofta
stora förluster av V. Långvarig
upphettning, spec. under omröring
och alltså livligt tillträde av luft,
skadar V., mest C-ämnena. Smör
torde vid vanlig stekning helt
förlora sin vitaminhalt. Av potatisens
C-vitaminer återstå efter %
timmes kokning c:a hälften. 3 tim.
kokt kött är i regel så gott som
vitaminfritt. Hönsäggets V. torde
efter 3 min. upphettning i kokande
vatten vara så gott som
fullständigt oskadade. Grönsakernas halt
av C-ämnen sänkes mycket vid
kokning, i synnerhet som en
mycket stor del lakas ut i vattnet och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
