Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Volt ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
979
Volta—de Voltaire
980
FranQois de Voltaire. Bronsbyst av
Jean Antoine Houdon.
prof, i Pavia 1779, uppfann det
s. k. kondensatorelektroskopet och
gjorde grundläggande
undersökningar rör. kontaktelektricitet.
Vid. uppfann han den efter honom
uppkallade stapeln (se G a 1 v a
-ni sk t element sp. 1033) och
förbättrade elektroforen. Efter V.
har enheten volt uppkallats.
Volta. 1. Flod i övre Guinea,
bildas i övre Volt a av källfloderna
Svarta och V i t a V. och flyter
genom Guldkusten till
Guinea-bukten. 1,500 km., därav 400
segelbara. — 2. Se övre V o 11 a.
Volta bureau [våTlto byrå’],
institution i Washington för
upplysningsverksamhet ang.
dövstumma, grundad på donation av
A. G. Bell. V. utger böcker, som
gratis tilldelas dövstumskolor i
hela världen.
VoTtabåge (efter A. Volta, se
denne), elektrisk ljusbåge.
de Voltaire [do våltä’r] (eg.
A r o u e t), F r a n g o i s, f. 1694,
d. 1778, fransk författare, led. av
Fr. akad. 1746. V. intog redan
tidigt en bemärkt plats i Paris
mondäna societet och litterära
salonger, där hans giftiga satiriska
epigram dock även skaffade honom
många fiender. Efter att ett par
gånger ha suttit fängslad i
Ba-stiljen förvisades V. 1726 till
England. Vistelsen här (1726—
29) blev av genomgripande
betydelse för hans utveckling genom
de starka intryck, han därunder
rönte såväl av engelsk vetenskap
och världsåskådning som av det
fria engelska samhällsskicket.
Dessa intryck framlade han efter
återkomsten till Frankrike i de
spirituella Lettres philosophiques
sur les Anglåis (1734). Åren 1734
—49, den mest produktiva
perioden i V: s liv, uppehöll han sig hos
sin väninna markisinnan du
Chå-telet på slottet Cirey i
Champagne. Kallad till Berlin av
Fredrik den store, med vilken han
länge stått i brevväxling, vistades
han vid dennes hov från 1750 till
1753, då en brytning mellan
honom och konungen ägde rum. Från
1758 var han bosatt på slottet
Ferney, där han levde som
grand-seigneur. ■—- I sitt ytterst
mångsidiga författarskap framträder
V. som den franska upplysningens
främste representant. Han slog
igenom som dramatiker med
tragedin Oedipe (uppf. 1718), på
vilken senare följde en rad delvis av
Shakspere påverkade skådespel
(bl. a. Brutus, uppf. 1731, uppf. i
Sthlm 1739; Zavre, uppf. 1732,
uppf. i Sthlm 1774; Mahomet,
uppf. 1742, sv. övers. 1806;
Mé-rope, uppf. 1744, sv. övers. 1774),
vilka såväl genom sin oftast mot
den religiösa ofördragsamheten
riktade tendens som genom sitt
delvis exotiska 1. nationella
ämnesval betecknade en nyhet i det
franska dramat. — Bland V:s
episka dikter märkas främst hans
stora, efter mönster av Vergilius’
Aeneid skrivna, på sin tid
oerhört beundrade hjältedikt över
Henrik IV, La Henriade (1723),
samt den niot Jeanne d’Arc-kulten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
