Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Våg ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1035 Vågberg—Vågfälla 1036
röra sig upp och ned parallellt med
sig själva. För tyngre föremål
användes en olikarmad balans, så
att föremålet hålles i jämvikt av
10 1. 100 ggr lättare vikter
(de-cima’l-, resp,
centesima’1-vågar). Den vågskål, på vilken
det vägda föremålet placeras, har
form av en stor platta,
bryggan. V. av denna konstruktion
benämnas bryggvågar. — Vid
V. med konstant motvikt krävas
ej lösa vikter. Hit hör bes m a
-n e t (se d. o.), med vilket vägning
sker genom att förhållandet
mellan balansarmarna ändras, tills
jämvikt uppnås, samt
skjut-viktsvågarna, vid vilka
motvikten förskjutes längs balansen,
tills jämvikt uppnås, varefter
föremålets vikt avläses å en skala
å balansen. Ännu bekvämare äro
visarvågar, vid vilka
balansens utslag, avläst direkt 1.
förstorat med en lämplig mekanism,
anger föremålets vikt. Sådana V.
för handelsbruk förses ofta även
med en rad skalor, å vilka
föremålets pris efter olika pris per kg.
kan avläsas. Å bangårdar
användas vagnvågar, visar- 1.
skjut-viktsvågar för vägning av lastade
vagnar. I nyare typer går rälsen
obruten över den i marken
ned-byggda vågbryggan, medan vagnen
med hjulflänsarna löper över
särskilda skenor på bryggan. Vagnen
måste i regel vara stillastående
under vägningen, men
självregist-rerande V. finnas även, vilka
medge vägning av varje vagn i ett
tågsätt, utan att detta behöver
göra uppehåll. —
Fjädervå-■garna äro de enda V., som direkt
ange ett föremåls tyngd-, de
innehålla en fjäder, som
sammantryc-kes 1. spännes, då ett föremål
läg-ges på vågskålen. Utslaget, som
avläses direkt 1. förstorat å en
skala, anger tyngden. De äro vanl.
enklare hushålls- och
personvågar, men vissa mikrovågar (se
ovan) höra även till denna typ. •—
Jfr V r i d v å g. Se även Vågor
och V ågrörelse.
Vågberg, Vågbredd, se
Vågrörelse sp. 1043.
Vågbrytare, mo’lo, en i
vattnet vid inloppet till hamnar
uppförd byggnad, avsedd att
åstadkomma skydd mot havsvågorna. I
sin enklaste form består V. av en
stenfyllning, som når ett stycke
över vattenytan, ovanför vilken
den vanl. förses med murverk
av betong 1. sten. För att fartyg
skola kunna förtöja vid V.,
uppföres den inåt hamnen vända
delen av V. till kajhöj d och den utåt
havet vända delen till sådan
höjd, att ett stenbröstvärn
(pa-rape’t) bildas som skydd mot
vågorna (se vid. Hamn sp. 374).
Vågdal, se Vågrörelse.
Vågdämpare, anordning för att
hindra vågorna att bryta på djupt
vatten och för att dämpa
brottens våldsamhet. V. erfordras
ofta vid hårt nedlastade
fartyg, vid båtars utsättande etc.
och utgöres av i lovart uthängda
segeldukspåsar 1. behållare, fyllda
med olja, som drypes ut på
vattnet och bildar en hinna (V^o 000 ä
Ymooo mm. tjock). Lämpligast äro
oljor ur djur- och växtriket.
Vågen (lat. LVbra), stjärnbild
på s. hemisfären. Se även
Djurkretsen.
Vågfront, se
Vandrings-vågor och Vågrörelse.
Vågfälla, apparat, bestående
av en självinduktionsspole med
parallellkopplad kondensator. V.
verkar som ett mycket högt
motstånd för växelströmmar av den
frekvens, med vilken den är i
resonans, och användes därför i
radio-mottagningsapparater för att
undertrycka störningar från en
när
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
