Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Våghus ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1039
Vågranka—Vågrörelse
1040
Vågrörelse. Fig. 1. Transversell
vågrörelse, som genomlöper en punktrad från
v. till h. 1. Vågfronten når punkten
längst t. v. 2, Punkternas läge efter Vs
period, 3. efter 1 period, 4. efter 1 V2
period.
större, ibland flera hundra m. En
annan modifikation av V. är
bränningen, som uppträder
på grunt vatten och där
höjdskillnaden mellan vågdal och vågberg
ökas genom återstudsning mot
bottnen. —
Jordbävningsvågor i havet kunna närmast
vattenskalvets centrum bli flera
tiotal m. höga och löpa fram över
oceanen med en fart av flera
hundra m. i sek. — Utom
yt-vågorna finnas i havet
interna vågor, som gå fram på djupt
vatten i gränsytan mellan två
vattenskikt av olika täthet.
Sådana äro iakttagna t. ex. i de övre
delarna av den saltvattenström,
som från Kattegatt på djupet går
in genom Öresund och Stora och
Lilla Belt. Rör. stående
vågor se Seiches.
Vågranka, ett av de vanligaste
ornamentsmotiven, bestående av
en växtranka i form av en
våglinje, i vars kurvor blad utväxa.
Vågrät, detsamma som
horisontal.
Vågrörelse, sådan rörelse hos
ett medium, vid vilket dess olika
partiklar utföra
svängningsrörel-ser (se d. o.) med samma
period, vilkas fas varierar
regelbundet från punkt till punkt i mediet.
V. kunna uppkomma i ett medium,
i vilket finnes en koppling av
något slag mellan de olika
partiklarna, så att en svängande
partikel sätter de angränsande i
svängning, ehuru med en viss
för
dröjning, varefter dessa i sin tur
sätta ännu längre bort belägna
partiklar i svängning o. s. v. —
Ytor, vilkas alla punkter svänga
med samma fas, kallas vågytor
(1. vågfronter, varmed även
menas en yta, innehållande alla
de punkter, som i ett visst
ögonblick börja sättas i rörelse av en V.,
vilken i ett visst tidigare
ögonblick börjat utgå från en punkt).
Plan är en V., vars vågytor äro
plana. Normalen till en vågyta
kallas vågnorm al en och är
V: s fortplantningsriktning;
avståndet mellan två punkter på
samma vågnormal, vilkas
fasskillnad är 271, kallas V:s
våglängd; produkten av våglängd
och svängningarnas periodtal är
V:s
fortplantningshas-t i g h e t. Alla punkter på en
vågyta uppnå maximum av
elongation (se
Svängningsrörel-se sp. 555) samtidigt med
punkterna på en vågyta, som befinner
sig på en våglängds avstånd från
den förra; punkterna på en
vågyta mitt emellan de två nämnda
ha samtidigt maximal elongation
åt motsatt håll. Avsätter man
grafiskt samtidiga elongationen för
olika punkter på en vågnormal
som funktion av deras avstånd
från en fast punkt å normalen, får
man sålunda en vågformad
(sinus-) kurva, vid vilken två
successiva maximas avstånd är
lika med våglängden och som rör
sig med V: s
fortplantningshastig-het. Efter en kort tid ha näml,
punkterna på en något längre
fram (i vågnormalens riktning)
belägen vågyta maximum av
elongation, efter ytterligare ett
ögonblick punkterna på en ännu
längre fram belägen vågyta o. s. v.,
och på en svängningsperiod har
den nämnda kurvan flyttat sig en
våglängd. — V. finnqs av två
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
