Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Väg ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1061
Väg
1062
r i g h e t för olika slag av
trafik. — En V. måste ligga på
fast undergrund; stigningarna få
ej överstiga 50 0/w (1: 20), i
undantagsfall 70 %0 (för ödeby
gds-vägar 100 °/00) samt kurvradierna
ej understiga 300 m., i
undantagsfall 40 m. För avledande av
regnvattnet förses V. med en
över-höjning på mitten, s. k. b o m b e’
-ring (av fr. bomber, göra
ku-pig), vilken vanl. utgöi- 12—20
cm. (V^ a 7S0 av vägbredden).
Själva vägbanan utgöres av ett
underliggande, 20 ä 30 cm. tjockt
bärlager (fördelningslager)
av spräng- 1. kullersten e. d., som
är särskilt nödvändigt under
körbanan och ilägges i en s. k.
j o r d 1 å d a, samt ett däruppå
liggande 6 ä 15 cm. tjockt
slit-lager av grus och makadam.
Dessutom användes samma slags
slitlager som vid gatubeläggning
(se Gata). För vattnets
bortledande anordnas diken och
trummor. På de ställen, där V. ligger 1
å 1,5 m. över markytan, förses den
med räcken, numera vanl. stolpar
av trä, sten 1. betong med en åt
vägen fäst följ are i höjd med
hjulnavet på en bil. Vid. förses
V. med varningst avlor av olika
slag, vägvisare och
kilometermärken. — Till byggandet av
allmänna vägar bidrager staten med
högst % av kostnaden (för
öde-bygdsvägar upp till 75 % å
100 %) samt utarbetar dessutom
kostnadsfritt arbetsplaner till
vägbyggnaderna. Om
vägunderhåll se V ä g h å 1 1
-ningsskyldighet och
Vägmaskiner. — Historik.
Storartade vägarbeten utfördes
under forntiden av kineser,
perser, babylonier och framför allt
av romarna, vilka anlade ett från
Rom utgående system av
härvägar genom hela sitt välde.
Väg. Profil av nyare (.överst) och äldre
väg.
Många romarvägar äro ännu i
bruk. Bland viktigare sådana
märkas Via Appia (se Appiska
vägen), Via Flaminia (se F1 a
-minius), Via AemVlia, som givit
sitt namn åt Emilien, och Via
Egna’tia, som förband Valona vid
Adriatiska havet med Makedonien
och Trakien. Under medeltiden
och långt in i nyare tid var
väg-väsendet i hela Europa ytterst
primitivt, och motsvarigheter till
romarvägarna uppstodo först vid
1700-t:s slut i och med
anläggandet av chausséer i
Frankrike och av de
makadami-serade vägarna i England. I
Sverige, där vattenvägarna av
ålder voro de viktigaste
trafiklederna, voro ännu på Gustav
I:s tid endast några få
huvudvägar framkomliga för åkdon.
Större vägbyggnader utfördes
spec. under förra hälften av
1600-t., men vägarnas
beskaffenhet var i allm. dålig.
Under 1800-t. fick intresset för
landsvägarna ofta stå tillbaka
för kanal- och järnvägsbyggnader,
och först i och med
automobilis-mens hastiga utveckling ha
landsvägarna återfått sin forna
betydelse. Den intensiva och tunga
trafik, V. numera utsättas för,
har framtvingat V. av helt annan
och bättre beskaffenhet än de
äldre vägarnas. F. n. pågå också
omfattande arbeten för
omläggning och förstärkning av V. Medel
härtill ha väsentligen erhållits
genom den fr. o. m. 1924 inflytande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
