Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Vänstervridande ämnen ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1081
Vänstervridande ämnen—Värdebrev
1082
Vänstervridande ämnen, se
Polarisation sp. 364.
Väpnare, i Sverige under
senare medeltiden benämning på
frälseman, som fått hövisk
utbildning men ej mottagit
riddar-slaget. Då endast en mindre del
av V. uppnådde
riddarvärdig-heten, framstodo V. i övrigt, även
kallade ”svenner till vapen”, ss. en
mellan riddarna och det vanliga
frälset stående klass.
Väppling, se Klöver.
Värddjur, se Parasit 1.
Värde. Fil- V. är ett begrepp,
som uttrycker en relation mellan
ett uppfattat föremål och en
lustkänsla hos den uppfattande.
En sak är ett V. för mig, då
föreställningen om dess existens
är lustbetonad och
föreställningen om dess icke-existens
olust-betonad. Den är för mig ett
ovärde, om det motsatta
förhållandet föreligger. Betraktar
jag saken som värdefull i och för
sig, har den ett egenvärde-, om
dess V. blott ligger i dess
användbarhet för ett visst ändamål, har
den ett medelbart V. 1. prest
a-tionsvärde. Exempel på den förra
typen äro de andliga
kulturvärdena (konst, vetenskap o. s. v.),
vilka uppskattas oberoende av deras
nytta för övrigt, medan de
ekonomiska V. höra till den senare
typen. De mänskliga
värderingarna äro underkastade en ständig
omvandlingsprocess, varvid ofta
föremål, som från början
uppskattats ss. medel, få karaktär av
egenvärde. En dylik utveckling
kan exempelvis konstateras på de
moraliska föreställningarnas
område. Värderingarna undersökas
av en särskild filosofisk
forskningsgren, den s. k. värdeteorin.
Inom denna ha två riktningar
gjort sig gällande, en rent
psykologisk och en objektivistisk,
vil
ken senare antar allmängiltiga, av
den subjektiva värderingen
oberoende V. — Nationalekon.
Begreppet V. i ekonomisk mening är
mycket skiftande. Vanl.
åsyftas bytesvärdet, vilket kan
angivas som det förhållande, vari en
nyttighet, en vara 1. tjänst, vid
viss tid och på viss ort, bytes mot
andra nyttigheter. En vara har
alltså lika många bytesvärden,
som det finnes bytesvaror och
bytestillfällen. Bytesvärdet
uttryc-kes som pris, då en för alla varor
gemensam värdemätare,
penningen, användes. Vid sidan av
bytesvärdet, objektivt V., uppställde
den klassiska nationalekonomin
(främst Adam Smith och
Ricar-do) bruksvärdet, det subjektiva
V., men lyckades icke klarlägga
förhållandet mellan
värdebegreppen utan sökte förklara
bytesrelationerna ur
produktionskostnaderna, vilka dä måste betraktas som
givna, oberoende av bytesvärdena
själva. Det enbart av
produktionskostnaderna bestämda V.
betecknade Smith som naturligt (bytes-)
värde i motsats till det av
tillfälliga marknadsförhållanden
bestämda marknadsvärdet, som dock
tenderar att närma sig det
naturliga V. En senare skola,
gräns-nytteteoretikerna, främst Jevons
och Menger, sökte överbygga
klyftan mellan bruks- och bytesvärdet
och förklara det senare ur den
subjektiva nyttan genom att betr,
bruksvärdet skilja mellan
gränsnytta och total nytta. Den förra
betecknar därvid den subjektiva
nyttan av den sist konsumerade
enheten av en vara, vilken giver
uttryck för dess knapphet och
avgör bytesvärdet. I modern
ekonomisk teori har striden om
värdebegreppet i huvudsak upphört.
Värdebrev,
värdeförsändelse, se Postväsen sp. 519.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
