Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Världskriget
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1095
Världskriget (Krigsf örklaringarna)
1096
aug. avvisade Belgien förslaget
och förklarade sig ämna kämpa,
om dess neutralitet kränktes.
Tyskland lät sig ej avskräcka. 4
aug. överskredo tyska trupper
belgiska gränsen. Denna åtgärd
medförde, att Storbritannien 4
aug. efter en belgisk vädjan om
hjälp protesterade mot Tysklands
handlingssätt och i egenskap av
garant av Belgiens neutralitet
enl. ett även av Preussen
undertecknat fördrag 19 april 1839
förklarade sig ämna gä till krig, om
neutraliteten icke fullständigt
respekterades. Då den tyska
frammarschen i Belgien icke hejdades,
var Englands indragning i kriget
given. På grund av sina nära
förbindelser till Frankrike (jfr
ovan sp. 1089) kunde England
anses ha en viss andel i
Frankrikes skyddande mot yttre
våld. Löfte hade också givits 2
aug. om brittiska flottans
ingripande, ifall tyska flottan anfölle
den franska kusten. Regeringen
trodde sig emellertid icke kunna
få den allmänna opinionen med
sig för ett krig på denna grund
och hade därför avvisat
Rysslands och Frankrikes under
krisens tidigare skede gjorda förslag,
att England redan på förhand
skulle tillkännage sin avsikt att
ej förbli neutralt. Först den
belgiska neutralitetskränkningen
gav det bärande motiv, som 6 aug.
föranledde parlamentet att med
stor majoritet godkänna
regeringens genom krigsförklaringen mot
Tyskland den 4 inledda
krigspolitik. Till densamma anslöto sig
också alla dominions.
Västmakternas krig gällde i huvudsak
Tyskland men kom naturligtvis
även att avse österrike-Ungern,
som 10 aug. fick mottaga
Frankrikes och 12 aug. Storbritanniens
krigsförklaring. 27 aug.
förklara
de Donaumonarkin Belgien krig.
Ententemakterna fingo
omedelbart ytterligare förstärkning. 5
aug. ställde sig Montenegro vid
Serbiens sida. Japan begagnade
tillfället att i ett ultimatum 17
aug. kräva det tyska
Kiao-chou-området, varefter krigsförklaring
avlämnades 23 aug. Å andra
sidan förvärvade centralmakterna
en bundsförvant. Turkiet, som
den närmast föregående tiden
kommit i allt starkare
beroende av Tyskland (jfr d. o. sp.
1630 och Turkiet sp. 1517)
och vars armé höll på att
reorganiseras under tysk ledning (se
Liman v. Sanders), avslöt 2
aug. med Tyskland ett hemligt
förbundsfördrag, vars tillämpning
dock fördröjdes i avvaktan på
turkiska militära förberedelser.
På grund av detta fördrag
beordrades de vid krigsutbrottet i
Medelhavet befintliga tyska
kryssarna Göben och Breslau att
undan sina förföljare söka skydd i
Konstantinopel, där de
småningom införlivades med turkiska
flottan. I okt. ägde turkiska raider
rum mot de ryska Svarta
havskusterna, vilket föranledde de
allierade att avbryta de diplomatiska
förbindelserna. 3 nov.
bombarderades Dardanellforten av
franskengelska flottstyrkor, och 5 nov.
förklarade Storbritannien
Turkiet krig. Det proklamerade
Cyperns annektering och protektorat
över Egypten. 12 nov. förklarade
Turkiet krig mot Frankrike och
Ryssland. — Italien, som redan
genom sin neutralitetsförklaring
tjänat de allierades sak genom
att möjliggöra en mängd
franska truppers överförande från
fransk-italienska gränsen till
tyska fronten, närmade sig
sedan hastigt de allierade (se
Italien sp. 1610), med vilka
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
