Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Världskriget
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1121 Världskriget (Operationerna till lands 1918) 1122
mars mellan Arras och La Fère
med omkr. 60 fördelningar
hu-vudsakl. emot högra delen av
den brittiska hären (se karta
7). Avsikten var att skilja de
brittiska och franska
stridskrafterna åt, och huvudriktningen för
anfallet blev småningom Amiens.
De allierade ledo svåra motgångar,
och läget var kritiskt men kunde
bemästras. Franska och brittiska
reserver lyckades bilda en ny
front ö. och s.ö. om Amiens,
varefter offensiven upphörde 4 april.
Det kritiska läget hade emellertid
redan 26 mars framtvingat en
enhetlig ledning för de allierade å
västfronten, vilket utmynnade i
att Foch 14 april blev högste
befälhavare över samtliga allierades
stridskrafter i Frankrike. En ny
tysk offensiv följde emellertid
omedelbart vid Armentières i
april (slaget vid Armentières—
Kemmel, se Flandern sp.
124). Även denna gjorde ett djupt
hål i brittiska fronten, dock utan
att ett genombrott ernåddes.
Härpå följde ytterligare en tysk
offensiv maj—juni mellan Reims
och Montdidier, som förde
tyskarna åter fram till Marne.
Återigen lyckades fransmännen
sammanknyta den genombrutna
fronten. Amerikanska trupper
gjorde nu för första gången en
insats av större omfattning. — I
anslutning till denna tyska
offensiv gingo i Italien de
österrikiskungerska arméerna till anfall
(slaget vid Piave, se d. o.) men
blevo tillbakakastade. — På
västfronten samlade sig tyskarna till
en sista större offensiv på ömse
sidor om Reims 15—17 juli,
som dock omedelbart hejdades.
Härmed inleddes det andra slaget
vid Marne (se d. o. sp. 1264).
Genom en fransk motoffensiv
tvungos tyskarna att gå tillbaka
till linjen Reims—Soissons.
Tysklands anfallsförmåga på
västfronten hade nu kulminerat och
initiativet övergått till de allierade. I
slaget mellan Ancre och Oise i
aug. ledo tyskarna svåra
motgångar. Anfallsrörelsen
utvidgades i början av sept., då tyskarna
blevo tvungna att återgå till
Sieg-friedställningen, utgångsläget
för marsoffensiven. Amerikanska
trupper insattes nu i
Verdun-området och s.ö. därom. Foch
kunde härigenom skaffa sig större
reserver, och en ny allmän offensiv
anbefalldes. — Under våren och
sommaren förstärktes
entente-trupperna på Salonikifronten
främst genom numera
färdigorga-niserade grekiska trupper. I juni
avlöstes Guillaumat i överbefälet
på den egentliga Salonikifronten
av Franchet d’Esperey. I sept.
igångsatte denne en större
offensiv. Den bulgariska fronten
genombröts fullständigt mellan
Var dar och Crna, varigenom
Bulgarien tvingades att 29 sept.
underteckna stilleståndsfördrag
i Saloniki. Vid okt. månads
slut var Serbien återerövrat, och
10 nov. överskred franske
generalen Berthelot Donau och
igångsatte en frammarsch mot
Budapest. Mackensen hade nu börjat
utrymma Rumänien, som åter
mobiliserade sin armé. Delar av
Franchet d’Espereys stridskrafter
vändes i okt. mot Turkiet (se
nedan sp. 1123). I slutet på okt.
grep den italienska hären under
Diaz till offensiv (se karta 4) vid
Piave (slaget vid Vittorio Veneto,
se Piave). Den inre
sammanhållningen i den
österrikisk-ungerska hären hade börjat ge vika.
Under offensiven vägrade
ungerska trupper att låta sig användas,
och delar därav började
återvända till Ungern. Slaget blev
36. — Le x. XII. Tr. 11. 8. 28.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
