Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Värmeregulation - Värmerörelse - Värmesinne - Värmeslag - Värmestrålning - Värmeström - Värmeteorin - Värmetoning - Värmeutvidgning - Värmevärde - Värmland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1191
Värmerörelse—Värmland
1192
samtidigt muskelarbete inträffar
lätt överhettning av kroppen och
värmeslag (se
Hjärnsjukdomar sp. 819). V.
underlättas genom naturliga 1.
konstgjorda hudbetäckningar,
vilka i sig innesluta ett relativt
stillastående luftlager, som är en
dålig värmeledare och därigenom
minskar temperaturväxlingarna
vid hudytan.
Värmerörelse, molekylernas
oordnade rörelse i en kropp.
Värmesinne, se S inne sf y
-s i o 1 o g i sp. 600.
Värmeslag, Värmestick,
se Värmeregulation.
Värmestrålning, se
Strålning och Värme sp. 1187.
Värmeström, transport av
energi genom värmeledning.
Värmeteorin, mekaniska
V., se Termodynamik och
Värme.
Värmetoning, detsamma som
reaktionsvärme.
Värmeutvidgning, d i 1 a t a
-t i o’ n, ökning av en kropps
dimensioner vid uppvärmning. I
vissa fall (vatten mellan 0° och
4°) sker i stället sammandragning
vid uppvärmning. V ä r m e u t
-vidgningskoefficie’nt
för en fast kropp är ökningen av
avståndet mellan två punkter i
kroppen vid en uppvärmning om
1° vid konstant tryck, dividerad
med avståndets värde vid en viss
temperatur. Y t - och
volyms-utvidgningskoeffici-e n t e r n a äro i analogi härmed
relativa ökningen av ytor och
volymer vid en uppvärmning om 1°
vid konstant tryck. De äro resp.
2 och 3 ggr
längdutvidgnings-koefficienten. Hos vätskor och
gaser kommer endast
volymsutvidg-ningskoefficienten i betraktande.
Värmevärde, se F ö r b r ä n
-ningsvärme.
Värmland, landskap i Svealand,
mellan 58° 53’ (frånsett Lurö
skärgård) och 61° 3’ n. br. samt 3° 17’
och 6° 22’ v. 1. från Sthlm,
gränsar i n.ö. till Dalarna, i ö. till
Västmanland och Närke, i s. till
Västergötland, Vänern och Dal,
i v. till Norge. 19,979 kvkm.
291,180 inv. —
Naturbeskaffenhet. V: s natur företer en
övergång mellan den norrländska och
den mellansvenska naturen. Från
de bördiga slättbygderna vid
Vänern sträcka sig V:s tre stora
dalgångar, Klarälvsdalen (se ill.
till Klarälven),
Fryks-dalen och Gillbergadalen, mellan
höglänta skogstrakter upp mot
finnskogarna i n. med V: s
högsta berg, Brånberget (691 m.
ö. h.) samt mot skogarna vid
gränsen mot Dalarna och Norge.
Kring sjöarna v. om
Västmanlands- och Närkegränserna ligga
Filipstads och Karlskoga
kuperade bergslager. Dalar, sjöar och
terrängformer följa huvudsaki.
utpräglade sprickzoner i
berggrunden. En dylik zon skiljer
halvön Näset 1. Värmlandsnäs och
Lurö skärgård i ö. från Vänerns
djupaste parti, övriga delar av
kusten kantas av skärgård.
Dalgångarna, förr säte för gammal
bruks- och herrgårdskultur, äro
tätt befolkade. Trakterna kring
de långsträckta Frykensjöarna,
Bottnen, Värmeln och
Glafsfjorden m. fl. sjöar äro kända för sin
rikt omväxlande natur. Stora Gla
och Foxen omges av vilt bergiga
skogstrakter. Utom av Klarälven
avvattnas V. av bl. a.
Gullspångs-älvens flodsystem samt Norsälven
och Byälven. — Geologi.
Berggrunden utgöres huvudsaki. av
urberg, ö. om
Klarälven—Kristinehamn bestående av granit med
leptitstråk, där de för sina
sällsynta mineral världsberömda
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
