Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Växternas tillväxt ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1295
Växtföljd—Växtgeografi
1296
sia- och dikafett (se
Dikaträd), sheasmör m. fl. Jfr Fett
och Oljekakor.
Växtföljd, omlopp,
rota-tio’n, c i r k u 1 a t i o’ n, den
ordning, vari olika grödor följa efter
varandra i olika skiften på
åkern. De gamla
sädesbru-k e n (e n -, t v å -, t r e - och f y r
-sädesbruk 1. -skiftesbruk)
bestodo av oavbruten sädesodling
1. omväxlande träde och 1—3
års sädesodling. De äro numera
vanl. ersatta av sädesvall - 1.
k o p p e 1 b r u k, där vall- (foder-)
växter insås i säden (t. ex.
7—-8-skiftesbruk, varvid träde,
säd och fodervallar omväxla).
Växelbruk kallas en V., i
vilken grödor av olika art, även
rotfrukter, ständigt växla; varje
gröda av ett visst slag föregås
alltså av ett annat slags gröda
(för frukt). Då detta ”rena”
växelbruk är mycket
arbets-krävande, brukas vanl.
mellanformer mellan växel- och
kop-pelbruk, i det att rotfrukter ingå
i det senare, t. ex.: 1) träde 1.
grönfoder, 2) höstsäd, 3)
rotfrukter, 4) vårsäd, 5—6) vall, 7)
höstsäd, 8) vårsäd. — Som höstsäd
odlas huvudsaki. vete och råg, som
vårsäd vete, råg, korn, havre,
bovete, ärter, vicker och åkerbönor.
— Genom V. minskas jordtrötthet
(jfr d. o.) för vissa växtslag,
kunna sjukdomar och skadedjur
bättre bekämpas samt föras
näringsämnen till jorden.
Växtförädling, se
Förädling 1 och Tillämpad
botanik.
Växtgeografi, vetenskapen om
växtarters och -släktens etc.,
växttypers (”grundformers”) och
växtsamhällens geografiska
utbredning (jfr Botanik sp. 415).
Flor i’ stiskV. (f 1 o r i s
-t i’ kj undersöker arters, släktens
och högre systematiska gruppers
utbredning, växtsamhällenas f 1 o
-ristiska sammansättning (jfr
Flora), arternas vandringsvägar
etc. Ekolo’gisk V. (jfr
Ekologi) undersöker sambanden mellan
”grundformers” och
växtsamhällens förekomst å ena sidan,
markens beskaffenhet, klimat m. m.
å andra, samt vegetationen
(jfr d. o.) i allm. Gene’tisk
V. undersöker de förändringar,
som växtsamhällens och
växtarters etc. geografiska utbredning
historiskt genomlupit. (Andra
indelningar av V. förekomma även).
— Floristisk V. Alla växter
ha benägenhet att utbreda sig (jfr
Växternas spridning).
Därvid sätta många naturhinder
gränser för utbredningen, främst
höga bergskedjor, torra
klimatzoner (särskilt ökentrakter),
låga temperaturer (spec. i
bergstrakter och polarländer) samt hav
o. a. vatten. Havens isolerande
förmåga visar sig särskilt i de
oceaniska öarnas flora, vilken
oftast starkt avviker från
närliggande kontinenters. De flesta
växtgeografiska gränser bero dock
icke på så enkla orsaker utan på
ett samspel av temperatur,
fuktighet m. m., varför deras
kartläggning ofta ger viktiga
klimatologiska upplysningar. Den kan även
lämna historiskt-geologiska
upplysningar, t. ex. ang. forna
land-bryggor 1. inlandsisar. Ex. på en
av den geologiska utvecklingen
betingad utbredning lämnas bl. a. av
relikter och många
vika-r ier ande arter (se dessa
ord) samt arter med bipol ar
(jfr d. o.) utbredning, vilka kunna
förekomma t. ex. på n. halvklotet
och i s. Chile. Endemiska
former (jfr Endemisk) kunna
antingen vara relikter 1. också
unga, inom sitt
utbredningsom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
