Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Zeuxis ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1375
Ziller—Zillertal-Alperna
1376
arbete, opålitliga, hämndgiriga
och tjuvaktiga samt fallna för
dryckenskap. Z. befinna sig vanl.
på resande fot och färdas helst
i flockar om några besläktade
familjer. De stanna högst några
veckor åt gången på samma
plats men ha ofta vissa bestämda
vandringsvägar. De besöka gärna
marknader. Männen ägna sig åt
hästbyte, lagningsarbeten av olika
slag m. m., kvinnorna
företrädesvis åt tiggeri och spådom. Dans
och musik driva Z. även som
näringsfång, särskilt i s.ö.
Europa, där de stundom intaga en
bättre social ställning än
annorstädes. Z: s sedliga vandel har i
allm. ansetts dålig. Förbindelser
med främmande element ha Z.
dock alltid ansett förkastliga och
ofta själva bestraffat. Z. ha
därför länge bevarat stark rasrenhet
och inbördes sammanhållning. —
Historia. Efter utvandringen från
det indiska hemlandet — trol.
senast omkr. 1000 e. Kr. —
skingrades snart Z. åt olika håll. Den del,
som vände sig mot Europa, tog
vägen över Persien och Armenien
samt hade ganska länge sitt
tillhåll i Grekland, vilket bestyrkes
av de persiska, armeniska och
grekiska lånord, som återfinnas i alla
Europas zigenardialekter, samt av
den djupgående påverkan, som
dessa rent grammatiskt rönt av
det grekiska språket. Första säkra
historiska vittnesbörd om Z. i
Europa är av 1322 från Kreta.
Under 1300-t. splittrades de
europeiska Z. i skilda smärre
vand-ringsgrupper. 1417 visade sig Z.
för första gången i n. Europa, bl.
a. vid Hamburg. Vid sitt första
uppträdande liksom ofta senare
togo de sig fram genom att
uppgiva sig vara fromma kristna
pilgrimer från Egypten. Till Sverige
nådde Z. 1512 och spredo sig snart
till alla delar av landet.
Häftiga förföljelser utbröto särskilt
från 1500-t. överallt i Europa mot
Z. De olika grupperna
koncentrerade sig med tiden var och en på
sitt område (ofta bestämt icke
så mycket efter stats- som efter
nationalitetsgränser), varifrån de
sedermera vanl. icke låtit jaga
bort sig. Majoriteten av Z.
återfinnes i s.ö. Europa samt på
Pyreneiska halvön, där
befolkningarna visat sig relativt
välvilliga. I Norden ha de aldrig
setts med blida ögon. I
Sverige utfärdades under 1500-,
1600- och 1700-t. talrika stränga
bestämmelser mot Z. Från 1914
äga utländska Z. icke vid.
tillträde till Sverige. I landet finnas
f. n. knappast mer än 200 å 300
oblandade Z. För hela Europa
räknar man med omkr. % mill. —
Z:s språk är romani (se d. o.),
som differentierats i olika
dialekter i nära anslutning till språken
i de länder, där Z. slagit sig ned
(jfr ovan sp. 1375). Endast bland
sydösteuropeiska Z. kan man ännu
finna rester av ett självständigt
zigenarspråk. — Den litteratur,
som förekommer på zigenarspråk,
är ytterst torftig; den inskränker
sig, frånsett
översättningslittera-tur (främst Bibeln), till en del
sagor och sånger, som upptecknats
bland östeuropeiska Z.
Ziller [tsiTler], T u i s k o n,
f. 1817, d. 1882, tysk pedagog,
prof, i Leipzig 1864. Z. utvecklade
Herbarts (se d. o.) pedagogiska
system; bl. a. preciserade han de
s. k. formalstadierna (se d. o.)
i undervisningen: förberedelse,
åskådning, anknytning och
jämförelse, sammanfattning till
begrepp, tillämpning.
Zillertal-Alperna [tsiTler],
massiv på gränsen mellan
Österrike (Tyrolen) och Italien, v. om
Ord, som ej återfinnas under Z, torde sökas under S.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
