Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Österrike
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1663
Österrike (Historia — 1648)
1664
orsakad av arvsdelningar samt av
rivalitet med kejsar huset
Luxemburg. Expansionsplanerna
åter-upptogos av A1 b r e k t V (1404
—39), som genom gifte och arv
kom i besittning av både Böhmens
och Ungerns kronor samt valdes
till tysk konung 1438, men denna
tillfälliga statsbildning kunde ej
sammanhållas under den späde
sonen Ladislaus Postumus
(1440—57). Med huset Habsburg
och med ö., som 1453 blivit
ärke-hertigdöme, blev tysk-romerska
kejsarvärdigheten varaktigt
förenad fr. o. m. F r e d r i k V (1457
—93; från 1452 kejsare under
namn av Fredrik III). Han
förmådde dock ej skydda Ö. för
angrepp av turkarna och ungrarna,
vilka senare bl. a. erövrade Wien
1485. 1491 återvanns det
förlorade av Fredriks son
Maximilian, vilken 1490 förvärvat
Tyro-len och sålunda vid faderns
död förenade de fem
”gammalösterrikiska” arvländerna. (Jfr
Habsburg sp. 268). — T er
-ritorialväldets konsolidering (1493—1526).
Namnet ö. kom härefter
intill 1804 att beteckna dels
ärke-hertigdömet Ö., delat i Nedre Ö.
(österreich unter der Enns) och
Övre Ö. (Österreich ob der Enns),
dels hela den däromkring
uppväxande dynastiska statsbildningen,
ofta även innefattande Ungern.
Steiermark, Kärnten och Krain
(stundom även ärkehertigdömet)
sammanfattades under namnet
Inre ö. (ofta även Nedre ö.),
medan Främre Ö. betecknade de
habs-burgska besittningarna i Schweiz
och vid Rhen. Hela ö. bildade
österrikiska kretsen inom
Tyskromerska riket. — Maximilian
I (1493—1519) sökte genom
införande av fastare
ämbetsmannaför-valtning och centrala
myndighe
ter, delvis i samverkan med
lant-ständerna, omvandla ö. till en
konsoliderad territorialstat. Hans
och hans sons, Filip I:s, förvärv
av Burgund och Spanien blev
för ö. av endast indirekt
betydelse, då dessa länder vid den
förres död tillf öllo den senares son
Karl V, som 1522 avstod ö.
till sin broder Ferdinand
I (1522—64, kejsare 1556). 1526
efterträdde Ferdinand sin svåger
Ludvig II i Ungern och Böhmen.
Största delen av Ungern hölls
dock besatt av Zåpolya och
turkarna, vilka senare 1529 och
1532 hotade Wien. Bägge
länderna stodo t. v. endast i
personalunion med ö. Genom besittningen
av Böhmen hade ö: s härskare
numera säte i kurfurstekollegiet. —
Ö. under
reformationstidevarvet (1526—1648).
Den lutherska reformationen
vann snabbt insteg i ö. Ferdinand
eftersträvade en försoning på det
kyrkliga området, och hans son,
Maximilian II (1564—76),
var tolerant mot
protestanterna. Under Maximilians son,
Rudolf II (1576—1612), vunno
emellertid den katolska
motrefor-mationens principer terräng i ö. i
nära samband med de på nytt
upptagna planerna på en habsburgsk
världshegemoni. Protestanterna
försvarade sig med kraft särskilt
i Böhmen, där under Rudolfs
broder, Matthias (1612—19), en
resning utbröt (1618), efter vars
nedslående Böhmen fullständigt
införlivades med ö. och
protestantismen utrotades. Matthias’ kusin,
Ferdinand II (1619—37),
hade redan tidigare genomfört
motreformationen med krossande
av ständeroppositionen i sina
arvländer (”Inre Ö.”). Snart
utvidgades striden till en uppgörelse
om ö: s och Habsburgs ställning i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
