Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Österrike
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1669
Österrike (Historia — 1897)
1670
på alla håll. En
helstatsförfattning för ö. och Ungern, som
oktro-jerats 1849, upphävdes 1851;
ab-solutismen var återinförd och även
utsträckt till Ungern. Samtidigt
hade ö. i rivalitet med Preussen
fört en konservativ politik för
bevarande av sitt inflytande i
Tyskland vid strävandena att
omorganisera detta till en fastare enhet,
och det avgick därvid med segern
genom avtalen i Olmütz 1850.
I Krimkriget (se d. o.) höll sig Ö.
neutralt av hänsyn till Ryssland.
Ö:s svaghet visade sig däremot i
kriget 1859 med Sardinien och
Frankrike, vilket medförde
förlusten av Lombardiet och det
absolutistiska regeringssystemets
definitiva bankrutt. S. å.
genomfördes full religionsfrihet och
rättslikhet för protestanter, ö.
gick samman med Preussen i
danska kriget 1864, men den
gamla rivaliteten med denna makt
gjorde sig snart åter gällande, och
i Kriget 1866 (se d. o.) avgjordes
kampen om hegemonin i Tyskland
definitivt till ö:s nackdel. —
Behovet av en författningsreform
började inemot 1860 allmänt
inses, och därvid framträdde tre
strömningar: den federalistiskt
konservativa (stödd av de slaviska
minoriteterna), den centralistiskt
tysk-liberala samt den
dualistiskt-magyariska, som åsyftade
återställande av Ungerns autonomi.
”Oktobermanifestet” 1860
utlovade en federalistisk författning
med särorgan för de olika
kron-länderna. F. å. oktrojerades
emellertid en centralistisk
helstatsförfattning, vars tillämpande under
ministerpresidenten Schmerling
1865 strandade bl. a. på
magya-rernas och slavernas obstruktion.
Förhandlingar inleddes med
Ungern, vilka 1867 ledde till ett av
v. Beust och Andråssy genomfört
fördrag (Ausgleich, se d. o.;
senare vart 10:e år förnyat),
varigenom skapades en dualistisk
statsorganism, Österrike-Ungern. Om
”dubbelmonarkins” författning
och yttre historia se
Österrike-Ungern. — ö. som
del av dubbelmonarkin
(1867—1918). För ö.
återupplivades i utvidgad form
författningen av 1861, varigenom
lantdagarna återupprättades och
genom klassval fingo utse led. i det
gemensamma parlamentets,
riksrådets, deputeradekammare. Av
”herrehusets” led. utsågos en del
på livstid av kejsaren, medan
en annan del hade ärftligt säte
(högadel) 1. säte å ämbetes
vägnar- (ärke- och furstbiskopar).
— N ationalitetsmotsättningarna
blevo allt ödesdigrare för det
konstitutionella livets funktion,
och de skärptes av sociala och
religiösa motsatser. Tjeckerna och
tidvis även polackerna uteblevo
demonstrativt från riksrådet, och
italienare och slovener
framställde för sina landsdelar
vittgående nationella krav. Gentemot
dessa federalistiska 1.
separatistiska tendenser gjorde olika tyska
partifraktioner anspråk på att
företräda statsenhetens idé.
Ministären Auersperg (1871—78),
representerande det
tysk-centra-listiska författningspartiet,
införde 1873 direkta riksrådsval.
Sedan ockupationen av Bosnien
och Hercegovina 1878 givit ny fart
åt den sydslaviska rörelsen, sökte
ministären Taaffe (1879—93)
ernå en försoning mellan
nationaliteterna i slavisk-federalistisk
och klerikal anda. En främst av
det antikatolska alltyska partiet
ledd opposition tvang Taaffe att
avgå, men hans politik fullföljdes
av Badeni (1895—97), som genom
att utvidga kammaren med en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
