Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - *Filmkonst - Filningsmaskiner - *Filologi - Filosofins historia
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
749
Filningsmaskiner—Filosofins historia
750
lyriken. Pudovkin och
Eisen-stein blevo med ens
världsberömda regissörsnamn. Det icke minst
anmärkningsvärda med den ryska
filmen är, att den icke nöjt sig
med att bearbeta romaner,
noveller och dramer utan i hittills
osedd utsträckning byggt på
originalmanuskript. — Med
säsongen 1928—29 kan en första
epok i F:s historia anses
avslutad. Tal- och tonfilmens
genombrott, som icke framträtt som
resultatet av en konstnärlig
utveckling utan betingats av tekniska
och ekonomiska faktorer, har
dramatiskt och mimiskt återknutit
filmdramat till scenkonsten, och
de av Lubitsch, Murnau, Dupont,
Vidor, Eisenstein och Pudovkin
beträdda nya och självständiga
vägarna komma av allt att döma
att tills vidare lämnas obeaktade.
Filningsmaskiner, maskiner
för samtidig skärpning och
skränkning av sågblad, ha vanl.
en 1. ett par trekantfilar som
skärande verktyg.
* Filologi, jfr Lingvistik.
Filosofins historia. Antiken.
Den europeiska filosofins
utveckling börjar inom den grekiska
kulturvärlden, där den räknar
sina äldsta representanter bland
de joniska kolonisterna i Mindre
Asien (i Miletos m. fl. platser)
under 6:e årh. f. Kr. Snart blev
även Syd-Italiens och Siciliens
grekiska koloniområde ett
betydelsefullt filosofiskt centrum,
särskilt genom pytagoréerna
(se Pytagoreiska
förbundet) och eleaterna (se
d. o.), vilkas skolor stodo i sitt
flor under förra hälften av 5:e
årh. f. Kr. Under senare hälften
av detta sekel erhöll filosofin
hemortsrätt inom det grekiska
moderlandet, dels genom yngre målsmän
för pytagoreismen, dels genom
atomisterna (se A t o m i s
-tik), Anaxagoras och
so-fisterna (se Sofistik).
Bortsett från de sistnämnda —
samt i viss mån eleaterna —
representerade hela denna s. k.
försokratiska filosofi
(se d. o.) en övervägande
naturfilosofisk orientering. Hos
sofis-terna röjer sig ett större intresse
för humanistiska discipliner,
liksom en starkare uppmärksamhet
på filosofins kunskapsteoretiska
och etiska problem. Detta är ock
karaktäristiskt för S ok r at e s’
och Platons filosofiska riktning,
ehuru Platon snart därmed kom
att förbinda ett fördjupande i de
metafysiska grundproblemen,
vilka för honom funno sin lösning i
antagandet av en värld av eviga
idéer ss. de sinnliga tingens
urbilder och sanna väsen. Liksom
pytagoréerna ha även han och hans
lärjungar haft stor betydelse för
matematikens utveckling, visserl.
i anknytning till pytagoreisk
talmystik — ett intresse, som ock
präglar den s. k. äldre
akademi, vilken blev Platons
närmaste arvtagare. Hans främste
lärjunge, Aristoteles, gick
dock andra vägar. Om han än med
Platon bygger på idélärans
grundval, representerar han likväl hela
den försokratiska filosofins
allsidigt naturvetenskapliga
orientering, ehuru med en systematisk
behärskning av materialet, som
dittills ej haft sitt motstycke.
Samma systematiska anda
präglar ock hans behandling av
logik, metafysik och retorik, etik
och samhällslära. Inom hans
skola, den peripatetiska
(se Peripatetiker),
fortsattes delvis hans fackvetenskapliga
strävanden av T e o f r a s t o s,
som är botanikens grundläggare,
liksom särskilt S t r a t o n från
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
