Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - *Nationernas Förbund
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1389
Nationernas Förbund
1390
gränsning de utbildade reserverna
borde medräknas, vilket påyrkats
av England, För. Stat. m. fl.
makter, men bestritts av bl. a.
Frankrike, samt frågan, huruvida
sjöstridsmaterielens begränsning
skulle avse flottornas totala
tonnage (Frankrikes m. fl. staters
ståndpunkt) 1. ske gruppvis för
olika kategorier av fartyg
(Englands m. fl. staters ståndpunkt).
Sjörustningarnas begränsning
försvåras genom den starka rivalitet,
som framträtt mellan
stormakterna, särskilt England och För.
Stat. (”kryssarefrågan”), och
kompliceras ytterligare genom
meningsskiljaktigheter rörande
”havets frihet” och den neutrala
handelns rättigheter i sjökrig.
En mellan de ledande sjömakterna
1927 i Genève avhållen konferens
(”Coolidgekonferensen”), avsedd
att fullfölja det genom 1922 års
Washingtonkonferens (se d. o.)
begynta arbetet för
sjörustningarnas begränsning, blev resultatlös.
1928 uppnåddes i form av en
preliminär överenskommelse en
kompromiss mellan Englands och
Frankrikes ståndpunkter i
nedrustningsfrågan, varvid
Frankrike i viss mån accepterade den
s. k. kategorimetoden för
begränsningen av sjöstridskrafterna och
England i utbyte uppgav sitt
motstånd mot den franska
ståndpunkten, att begränsningen av
lantstridskrafterna ej skulle
innefatta de utbildade reserverna.
På grund av den misstämning,
denna kompromiss framkallade
hos andra makter, särskilt För.
Stat., fick den förfalla. Vid
ned-rustningskommissionens sammanträde april 1929 uppnåddes
emellertid åtskilliga ej oväsentliga
resultat: sedan såväl England
som För. Stat, frånträtt sin
ståndpunkt i fråg" om de
utbil
dade reservernas medräknande vid
lantstridskrafternas begränsning,
segrade den franska
ståndpunkten i denna fråga, ehuru ej utan
motstånd från bl. a. Sverige och
Tyskland; man enades om en
metod för lantstridskrafternas
begränsning, gående ut på att för
varje land skall bestämmas ett
maximum av det totala antalet
tjänstgöringsdagar, varmed skall
förstås antalet tjänstgörande
personal, multiplicerat med antalet
tjänstgöringsdagar per år;
likaledes enades man om metoden för
begränsning av personalen vid
luftvapnen samt om metoden för
begränsning av
luftstridskrafternas materiel, vilken endast skall
avse i tjänst varande flygplan (ej
plan i reserv). Däremot lyckades
man ej komma till enighet
angående sättet för begränsning av
arméernas krigsmateriel liksom ej
heller angående begränsningen av
flottornas personal 1. materiel.
Dock framträdde, särskilt i
uttalanden av För. Stat:s
representant, benägenhet för uppgörelse
om sjörustningarna. Vid.
uttalade man sig för förbud mot
användande i krig av giftiga
gaser i enlighet med ett
protokoll av 1925, som redan
erhållit anslutning av ett antal
stater, samt för förbud mot
användande av s. k. bakteriologiska
stridsmedel. —- Ett led i N: s
arbete för nedrustningen utgör även
den 1925 antagna konventionen
angående kontroll av handeln med
vapen, ammunition och
krigsmateriel, vartill bl. a. Sverige
anslutit sig. Den är avsedd att
kompletteras med en konvention
angående tillverkningen av vapen
etc. •—• 1927 års
förbundsför-samling antog en resolution, vari
anfallskriget stämplades som ett
internationellt brott och
för
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
