Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Björnson ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
27
Björnspinnare—Björnst jerna
28
social tendens. Han följer därvid
även Georg Brändes’ maning att
”sätta problem under debatt” och
framträder som en av de främsta
i det ”genombrott”, som därmed
äger rum i den nordiska
litteraturen. Efter återkomsten till
Norge bosatte han sig på sin gård
Aulestad, nära Gudbrandsdalen,
ägnade sig åt studiet av Darwin
och Spencer och arbetade sig fram
till en ny livsåskådning. Grunden
för denna var utvecklingsläran,
som B. tillämpade även på
religionen utan att skarpt bryta med
sin ungdomstro men med en
kraftigt betonad respekt för den
empiriska vetenskapen. Han kom
härigenom i kampställning till
de konservativa men råkade
senare även i konflikt med de
radikala. Han skrev nu dramerna
Kongen (1877), Leonarda och
Det ny system (1879), En handske
(1883), som genom sitt
renhetskrav på mannen gav upphov till
1880-t:s stora sedlighetsdebatt,
Over ævne I och 11 (1883 och
1895; över förmåga; första delen
uppf. i Sthlm 1886, i Paris 1894
och 1897), varav första delen är
hans dramatiska mästerverk,
Paul Lange og Tora Parsberg
(1898; uppf. i Sthlm 1902), Eaar
den ny vin blomstrer (1909) samt
romanerna Det flager i byen og
paa havnen (1884), På Guds veje
(1889) m. fl. En skämtsam
karikatyr av sig själv har han
givit i komedien Geografi og
kjærlighed (1885; uppf. å Dram.
teat. f. å.). Som folktalare och
politisk skriftställare visade B.
sig som en entusiastisk
vänsterman i unionskampens dagar.
Unionen ville han ha ersatt med
ett fritt förbund, helst även med
Danmark. I hävdandet av det
norska riksspråket gent emot
landsmålet utförde han ett
vik
tigt arbete. Hans litterära
gärning belönades 1903 med
Nobelpriset. — 2. B j ö r n B., f. 1859,
den förres son, skådespelare,
teaterchef och författare, den
egentlige skaparen av
National-teatret i Kristiania och dess
förste ledare 1898—1907.
Filmregissör, filmskådespelare och
utmärkt recitatör. Under
världskriget känd för sin tyskvänliga
propagandaverksamhet.
Björnspinnare, se Oäkta
s p i n n a r e.
Björnstjerna, adlig ätt, som
härstammar från ärkebiskop
Magnus Olai Beronius, vars
hustru och barn adlades 1760. En
gren av ätten blev 1815 friherr lig
och 1826 grevlig. — 1. Magnus
Fredrik Ferdinand B., f.
1779, d. 1847, greve, general,
diplomat, sonson till nyssnämnde
M. O. Beronius. Deltog med
utmärkelse i 1808—09 års finska
krig, i nordarméns strider i
Tyskland 1813 och i fälttåget i Norge
1814. Sändes 1809, efter Gustav
IV Adolfs avsättning, i
diplomatisk mission till Napoleon och
underhandlade 1812 i England
om Norges förening med Sverige.
Svensk minister i London 1828—
46. Utgav en mängd skrifter i
olikartade ämnen. — 2. Johan
Magnus B., f. 1805, d. 1898,
general, politiker. Ivrade på
rid-darhuset, i F. K. (1867—75) och
såsom krigsminister (1858—62)
för härväsendets omdaning och
förordade såsom ordförande i
1873 års härordningskommitté
allmän värnplikt. — 3. Oscar
Magnus Fredrik B., f.
1819, d. 1905, diplomat,
generalmajor. Ministerresident i
Kon-stantinopel 1863, t. f. minister i
Köpenhamn 1864, envoyé i
Petersburg 1865—72, statsminister
för utrikes ärenden 1872—76,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
