Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Blodsjukdomar ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
105
Blodsjukdomar
106
uppgörande i godo ägde dråparen
”frid” att infinna sig å tinget och
sedan avlägsna sig. Utkrävdes
hämnden icke omedelbart efter
brottets begående, måste
måls-äganden vid tinget bevisa sin
hämndrätt och erhålla
menighetens samtycke att hämnas. Även
i det fall att hämnden redan
utförts, skulle hämnaren enligt
vissa lagar försvara hämndens
rättmätighet vid tinget. Så
småningom inskränktes B. mer och
mer för att slutligen helt och
hållet avskaffas. Nu ligger
bestraffningsrätten helt i
statsmaktens hand. — Blodshämnden
torde ha förekommit hos alla folk.
På Korsika fortlevde den in på
1800-t. och kallades vendetta. Hos
vissa utomeuropeiska folk, t. ex.
araberna, fortlever ännu
blodshämnden.
Blodsjukdomar bero på en
förändring av blodets kemiska
beskaffenhet, av blodkropparnas
beskaffenhet och antal eller
vanligen båda delarna. —
Bleksot, kloro’s, är en hos flickor i
uppväxtåren vanlig (mera sällan
hos gossar uppträdande)
blodbrist. Den kännetecknas av ofta
stark nedsättning av blodets halt
av hemoglobin, blekhet,
hjärtklappning, andfåddhet, trötthet,
dålig matlust, huvudvärk,
men-struationsrubbningar och flytning
(den senare, även utan blodbrist,
av allmänheten ofta kallad
bleksot). Behandling: stora
järndoser (Blauds piller), frisk luft,
vila och kraftig föda. — Den
perniciösa anemin är
farligare än bleksot. Den
utmär-kes av betydlig nedsättning av
hemoglobinhalten och de röda
blodkropparnas antal (ned till
1,000,000 per kbmm., d. v. s. 1/l
av det normala, eller därunder)
samt av en påfallande förändring
av blodkropparnas utseende.
Orsaken är okänd utom i de fall,
där sjukdomen framkallas av
tarmparasiter, ofta breda
binnikemasken. Behandling: i senare
fallet maskmedel, i övriga fall
arsenik, varmed dock vanligen
blott ernås tillfällig förbättring.
— Leukemi’, en sjukdom i
något av de blodbildande
organen, benmärgen, mjälten 1.
lymfkörtlarna. Den karaktäriseras av
en ökning av de vita
blodkropparnas antal och samtidig
minskning av de rödas; i st. f. det
normala förhållandet, 1 vit på
500 röda, kan proportionen vita
ökas ända till 1 vit på 2 röda.
Beroende på vilket av de nämnda
organen, som är angripet, ger sig
sjukdomen tillkänna i förändring
av blodkropparnas utseende eller
av benmärgen eller i ansvällning
av mjälten 1. lymfkörtlarna.
Behandling: arsenik samt
röntgenbestrålning av nämnda organ.
Utsikterna till hälsa äro små. —
Blödaresjuka, hemofili’.
yttrar sig i att blodet saknar
förmåga att koagulera och i att
blodkärlens väggar äro ytterst
sköra, varför även helt små sår
kunna orsaka livsfarliga
blödningar och svaga stötar svåra
blödningar i vävnaderna.
Sjukdomen är ärftlig. I regel kommer
den inom en ”blödarefamilj” till
synes endast hos männen, vilka
emellertid med kvinnor från
friska familjer alstra friska
barn. Kvinnorna inom en
”blödarefamilj” äro däremot
vanligen fria från B:s symtom men
lämna även med män av friska
familjer en avkomma, bland vilka
manliga blödare äro vanliga.
Medel mot sjukdomen finnes icke.
Blödare måste välja yrken, som
ej medföra risk för ens de
lindrigaste kroppsskador. Icke annat
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
