Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Bodmeri ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
171
Boerkriget
172
Boehmeria nivea med blommor,
m a n n, f. 1668, d. 1738,
holländsk professor i Leiden, sin
tids berömdaste invärtes läkare,
lika framstående som lärare,
läkare, lärd och människa. Ivrade
för fasthållande vid Hippokrates’
läror. Benämndes, vanligen
liksom denna hans förebild: den
store. Bland hans talrika
lärjungar var också Linné.
Boerkriget, den vanliga
benämningen på kriget mellan boer
och engelsmän 1899—1902. Om
krigets förhistoria och dess
följder se Syd-Afrika. Det
utbröt på grund av en tvist ang.
villkoren för utlänningars
förvärvande av medborgarrätt i
den sydafrikanska republiken
(Transvaal), men under de
förhandlingar, som fördes därom,
framträdde det oförtydbart, att
England åsyftade boernas
fullständiga underkastelse.
Trans-vaals president Krüger ville
emellertid icke falla till föga för
de engelska kraven, och när ett
av engelska truppsändningar till
Syd-Afrika föranlett ultimatum
icke lände till någon påföljd, lät
Krüger utfärda krigsförklaring
11 okt. 1899, oberoende av de
varningar, som högste
befälhavaren Joubert framställde med
hänsyn till boernas små militära
resurser. 55,000 vapenföra män var
det enda de med säkerhet kunde
föra i fält, och därav voro 37,000
genast disponibla. Då
engelsmännen för tillfället voro
underlägsna (de hade endast 27,000 man
att tillgå), gällde det för boerna
att handla raskt för att slå dem,
innan de förstärkningar, som
voro på väg under general
Bullers befäl, hunno anlända.
Huvuddelen av boernas stridskrafter
sändes mot engelsmännens
huvudstyrka i Natal, där general White
visserligen kastades tillbaka men
gavs tid att förskansa sig i
staden Ladysmith. Medan ansenliga
boerstyrkor bundos vid belägring
av denna stad, splittrades
boernas krafter på även andra
tidsödande belägringar, nämligen av
Mafeking och Kimberley. Trots
detta vunno de emellertid flera
framgångar över de
förstärk-ningstrupper, som under tiden
anlänt. Lord Methuen blev vid
försök att undsätta Kimberley
slagen vid Magersfontein av
boergeneralen Cronje, och general
Buller själv, som ryckte till
Ladysmiths hjälp, led vid
Tugela-floden svåra förluster och
förlorade mot general Botha
drabbningen vid Spion Kop (1900).
Boerna förstodo emellertid icke
att tillfullo utnyttja segern, och
England vidtog å sin sida nya
rustningar. Till överbefälhavare
efter den olycklige Buller utsågs
lord Roberts, som till
generalstabs-chef erhöll Sudans erövrare, lord
Kitchener. Den nya krigsplan,
som dessa båda uppgjorde, ledde
snart till att Cronje kringrändes
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
