Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Bokföring - Bokförläggare - Bokhandel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
207
Bokförläggare—Bokhandel
208
sidan är störst, och nettoförlust,
om debetsidan är störst. Saldot
från detta konto överföres
slutligen till ägarens kapital
konto i huvudboken. — Vid
sidan av den dubbla bokföringen
står som en annan huvudform
den en kla, som ibland
användes vid mindre företag. Den
skiljer sig från den dubbla
huvudsakligen däri, att opersonliga
konton saknas, införingen i
huvudboken alltid är direkt och
endast vissa poster föras dubbelt.
— Av dessa två huvudslag ha
sedan uppkommit flera avarter.
Så märkes den amerikanska
eller kolumnbokföringen,
som på grund av sin stora
överskådlighet allt mer kommer i
bruk. Här ha kassaboken,
memorialen, journalen och ibland även
huvudboken sammanslagits i en
enda bok, vari kolumner för alla
konton, som kunna komma i
fråga, uppställts med debet och
kredit. Råbalansen kan när som
helst avläsas. Det är
fördelaktigast att icke införa huvudboken
i kolumnjournalen. I den
franska och engelska
bokföringen införas i huvudboken för
varje dag posterna från
memorialen, som också upptager
kassaposter. — På senare tid har
användningen av kortsystem
vunnit utbredning, särskilt för
reskontran och varuboken, där
stor överskådlighet är önskvärd,
vilket just vinnes genom att
varje konto är uppställt på ett
löst blad. — Bokföringen är i
hög grad växlande allt efter
affärsföretagens karaktär. — I
Sverige är stadgat om
bokföringsskyldighet i kungl. förordning av
4 maj 1855, enligt vilken envar,
som driver affärsrörelse och
nästan alla näringsidkare äro
pliktiga att föra minst följande tre
handelsböcker: dagbok
(vanligen memorial och kassabok),
brevbok (innehåller kopior av
affärsbrev) och in ven t ar
ie-bok. Varje bok skall vara
inbunden och paginerad. Införandet
skall ske utan luckor. Införda
uppgifter få ej utplånas.
Böckerna måste förvaras i sitt
ursprungliga skick under minst tio
år. Lagenligt förda böcker kunna
gälla som bevis i handelsmål.
För olaglig bokföring kan
fängelsestraff ådömas.
Bokförläggare, person eller
firma, som på sin risk bestrider
alla kostnader, som äro
förbundna med produktionen av
böcker, och som utsänder dessa
till försäljning i bokhandeln. Som
regel övertar B. av författare
eller hans rättsinnehavare genom
kontrakt rätten att utgiva hans
litterära arbete.
Bokhandel räknar sina anor
från antiken. I Rom sysselsatte
f örlagsbokhandlarna (libra’rii)
hundratals slavar med
avskrivning av skaldernas verk, vilka av
bibliopo’lae, en motsvarighet till
våra dagars
sortimentsbokhand-lare, sedan höllos till salu. Under
medeltiden framställdes böckerna
mestadels i klostren och
till-handahöllos på marknader av
resande ”bokförare”, som förde
sitt lager i lådor.
Huvudsakligen förekom B., som ofta var
detsamma som bokutlåning, i
universitetsstäderna. — Med
boktryckerikonstens uppfinning
följde B:s uppsving. De äldsta
boktryckarna voro mestadels
både förlags- och
sortimentsbok-handlare, men senare blev det
brukligt, att en person hos en
boktryckare beställde en viss
upplaga, som han sedan sålde till
olika bokförare, vilka i sin tur
sålde dem till allmänheten.
Där
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
