Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Bonbon ... - Bonde, person
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
281
Bon bon—Bonde
282
försjunkande. Av kyrkan har han
fått ärenamnet do’ctor
sera’phi-cus. |
Bonbon [bågbåg], fr.,
”gott-gott”, konfekt. —
Bonbon-n i é r e [-niä’r], konfektask.
Bonchrétien [båijkretiä’g], fr.,
”god kristen”, en grupp av
päronsorter.
Boncour [båi)ko’r], Joseph
Paul, f. 1873, fransk
socialistisk politiker, till yrket advokat.
Invald i deputeradekammaren
1909 har han varit arbetsminister
1911—12. B. har varit en av den
tjeckiska nationalitetsrörelsens
varmaste förespråkare i
Frankrike.
Bond [bånd], amerikanska
astronomer. 1. William
Cranch B., f. 1789, d. 1859,
föreståndare för observatöriet i
Cambridge, Massachusetts.
Uppfinnare; medverkade vid
konstruerandet av den elektriska
krono-grafen. Pioniär på
astrofotogra-fins område. — 2. George
Philipps B., f. 1825, d. 1865,
den förres son och efterträdare,
gjorde framstående iakttagelser
och undersökningar (Donatis
komet, Orionnebulosan) samt
använde fotografin för
observationer av bl. a. fixstjärnor.
Bondböna, se V i c i a.
Bonde (fsv. boandi, boende,
”bofast”), person, bosatt på
landsbygden och med jordbruk
som huvudsaklig förvärvskälla;
urspr. gemensam benämning för
större såväl som mindre
jordbrukare i motsats mot stadsbo. I
inskränkt bemärkelse bc ecknar
B. jordbrukare, som äger eller
själv brukar så mycken i mantal
satt jord, att han därav har sin
utkomst, alltså hemmansägare
eller arrendator i motsats mot å
ena sidan godsägaren och å andra
sidan jordbruksarbetaren,
torpa
ren, drängen. — Under antiken
existerade icke någon skarp
skillnad mellan stad och landsbygd,
emedan jordägarna ofta bodde i
städer. Emellertid fanns såväl i
Grekland som Italien en
jordbrukande befolkning, och Rom var
från början en agrar stat. Då
emellertid de förmögnare
klasserna, särskilt aristokrater och
köpmän, placerade sina kapital i
jordegendomar, kommo
jordbrukarna ofta i ett starkt beroende
av dessa. Ofta nedsjönko de i ett
slags livegenskap eller måste
lämna sin jord, vilken sedan
sköttes av slavar. Under den
romerska republikens sista tid
uppstod en särskild
jordbrukar-klass, coloni, vanligen rekryterad
bland frigivna slavar och f. d.
soldater, vilken blev starkt
beroende av de stora jordägarna
eller staten. Samtidigt med denna
utveckling kom den antika
världen i beröring med germanerna,
som under århundradena närmast
e. Kr. utbytt boskapsskötseln mot
jordbruket som huvudnäring.
Åstundan att erhålla mera och
bättre jord drev germanerna mot
det romerska riket, som till slut
störtade samman för deras
angrepp (se
Folkvandrings-tiden). — Medeltiden. Medan i
n. Europa och i Alperna en fri
bondeklass levde kvar, uppstod
nu i s. Europa ett krigiskt
gods-ägarstånd, under vilket de fria
B. blevo avhängiga. Ur dessa
sociala och politiska
förhållanden uppstod länsväsendet (se
d. o.). Detta hade till följd, att
i Tyskland och Frankrike de
fria B. under 800- och 900-t.
blevo undertryckta och
förvandlade till halvfria eller i det
närmaste till slavar. De blevo
ålagda att betala avgifter i
penningar 1. in natura och göra
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
