Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Bonde, person
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
287
Bonde
288
föreningen med Danmark. Genom
konstitutionen 1814 blevo de
dominerande i stortinget. De
finländska B. hade till 1809 samma
ställning som de svenska, ehuru
deras levnadsstandard i ö. och
inre Finland var genomgående
lägre. 1809—1906 representerades
de av lantdagens bondestånd.
Efter nya lantdagsordningen har
ett finskt bondeparti, agrarerna,
arbetat på att genom en
jordreform förvandla den talrika
torparklassen till självägande B.
(jfr K alli o). I det forntida
Sverige låg makten hos
odalbönderna. De utgjorde landets
här, deltogo i ledungen (se
d. o.), samlades på landskaps
-och häradstingen till
rättskipning samt voro nästan
fullständigt fria från skatter till staten.
Trålarnas frigivande och
rust-tjänstens införande vid 1200-t:s
slut medförde en social klyvning.
En mängd storbönder gingo upp
i adeln, andra åter blevo
arren-datorer av adelns och kyrkans
jord. Av B. kallades de, som ägde
sin jord med full äganderätt,
odalbönder, de, som hade
sina hemman på allmänningarna,
allmänningsbönder, de,
som arrenderade annans jord,
landbönder. De självägande
B., som ej genom rusttjänst
befriades från skatterna, kallades
sedan skattebönder, medan
de, som brukade jord tillhörande
adeln 1. kyrkan, kallades frälse-,
resp, kyrkobönder. Genom
sammanblandningen av begreppen
skatt och arrende uppkom
föreställningen, att en länsinnehavare
faktiskt hade besittningsrätt till
en B:s jord. Denna utveckling,
som motsvarade den framskridna
feodaliseringen på kontinenten,
omintetgjordes genom
Engel-brekts uppror mot den
dansk
tyska och svenska
stormansklas-sen samt genom den nationella
frigörelsekampen under Sturarna
och Gustav Vasa. Som politisk
makt uppträdde B. vid samma
tid. 1435 sände de första gången
ombud till ett riksmöte, och detta
medförde, att deras
landskaps-partikularism efter hand
ned-bröts. Trots att B. under
befrielsekriget understött Gustav Vasa,
måste denne bekämpa flera svåra
bondeuppror, framkallade av
reformationen och konungens
skattepolitik (se D a 1 u p p
-roren, Dackefejden).
Reduktionen av kyrkogodsen
skapade en ny klass B.: k r o n o
-bönderna, vilka arrenderade
kronans hemman. Genom dessa
hemmans förlänande till adeln
under 1500- och 1600-t. och
genom kronans försäljande och
bortförlänande av skatte- och
domsrätten över skattebönderna
kom B:s självständighet ånyo i
fara. Lagstiftningen ingrep i B:s
enskilda angelägenheter: han fick
icke genom köp utvidga sin
egendom, icke stycka den, blev ofta
berövad jakt- och fiskerätt och
fick endast behålla ett visst
antal av sina barn på hemmanet.
Karl XI :s reduktion räddade B.
från livegenskapen, samtidigt
som B:s försvarsskyldighet
ordnades genom den ständiga
rote-ringen och rusthållen, varigenom
de befriades från utskrivningen.
Frihetstiden, under vilken det
sista allmogeupproret ägde rum
1743 (se D a 1 u p p r o r e n),
medförde ökad frihet för B., t. ex.
rätt till hemmansklyvning,
fiskerätt och allmänningsfrihet.
Särskilt storskiftet, som började
1757, möjliggjorde ett mera
ekonomiskt jordbruk genom de
spridda smålotternas samlande i
större ägoområden. 1809 fingo
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
