Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Borgargarde ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
329
Borgargarde—Borgarskola
330
de självständiga hantverkarna
räknades, organiserade sig liksom
i utlandet i gillen och skrän
men särskildes från k öp s ven
-ner L gäster, d. v. s. de
köpmän, som tillfälligtvis uppehöllo
sig i städerna. Efter 1350-t.
uppstod även ett politiskt
borgarstånd i Sverige, till en början
ivrigt tysksinnat. Från 1435 ha
ombud för städerna kallats till
riksdagar och rådsmöten. Sedan
det tyska inflytandet brutits
under Sten Sture d. ä. och Gustav I,
blev borgerskapet mera nationellt
betonat, även om en stor del av
detsamma fortfarande kom att
bestå av inflyttade utlänningar,
under 1600-t. särskilt holländare.
1634 års regeringsform stadfäste
borgarnas representationsrätt pä
riksdagarna genom att organisera
B. ss. ett särskilt avgränsat stånd
vid sidan av adel, präster och
bönder. Borgarståndet
hade inalles omkr. 80 ledamöter,
efter förlusten av Finland omkr.
70. I regel sände var stad två
representanter, en borgmästare och
en rådman, men detta var ej
alltid fallet. Så hade t. ex.
Stockholm 10 ombud, medan två eller
tre småstäder ofta sammanslöto
sig om ett gemensamt. Talman
var till 1772 alltid en av
Stockholms borgmästare. Före
frihetstiden utsåg magistraten stadens
ombud, sedermera valdes de av
stadens ”rätte” borgare; för
valbarhet fordrades en viss
förmögenhet, minst 30 års ålder och
7-årigt burskap. Borgarståndet,
som på grund av det svenska
näringslivets obetydliga
utveckling länge intog en föga
framträdande plats i det politiska
livet, kom först under
frihetstiden till sin rätt. Näst
riddar-huset intog då borgarståndet den
förnämsta platsen i det politiska
livet och var länge behärskat av
hattpartiet. Då under 1800-t.
ståndsmotsatserna började
upphöra, blev borgarståndet ännu
mindre än förr en representation
för alla stadsinvånare, utan
endast för de handels- och
nä-ringsidkande. Visserligen
utsträcktes valrätten under 1800-t.
till andra yrken och näringar,
som förut saknade
representationsrätt, men först ett
fullständigt avskaffande av
stånds-indelningen kunde bota denna
brist. Genom
representationsreformen 1866, som energiskt
understötts av borgarståndet,
upphörde detta att vara ett
riksstånd. Redan 1862 hade B:s
privilegierade kommunala
ställning avskaffats, i det att
rösträtt i stadens allmänna
angelägenheter ej längre blev fäst vid
yrke eller burskap. Emellertid
finnes ännu i de flesta städer ett
”borgerskap”, och i detta kunna
de invånare i staden, som idka
handel och näring, upptagas som
”borgare”. I Stockholm indelas
detta borgerskap i olika klasser
allt efter yrken. Dylika borgare
kunna komma i åtnjutande av
vissa ekonomiska fördelar, ss.
ålderdomsförsörjning o. d.
Borgargarde, se
Borgar-beväpning.
Borgarråd, se Stockholm.
Förvaltning och
kommunalstyrelse.
Borgarskola, urspr.
undervisningsanstalt för barn av
borgar-familjer. Namnet användes först
vid A. H. Franckes stiftelser i
Halle, där en B. inrättades 1695.
I Tyskland blevo B. snart
påbyggnader på folkskolorna och
utvecklades antingen jämsides
med gymnasierna eller till
fort-bildningsskolor av mera praktisk
karaktär. I Sverige ha B. en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
