Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Borgare ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
327
Borgare
328
Holländska borgare fr. 1600-t.: Klädesvävarsyndlkatet. Målning av Kembraudt.
sökte gynna städernas utveckling.
Ofta förekommo dock långvariga
strider även mellan B. och
furstarna, som ville inskränka
B:s självstyrelse och oberoende.
Vanligtvis representerade
riksförsamlingarnas borgarstånd endast
de förmögnare invånarna, som
hade makten i städerna. Först
den franska revolutionen, som
nedbröt ståndsskrankorna,
banade vägen för en enhetlig
folkrepresentation utan skilda stånd.
Avskaffandet av •
ståndsförfatt-ningen, som i de flesta europeiska
länder genomfördes under 1800-t.
(i Finland 1906), ökade i regel
B:s politiska inflytande, som
t. ex. i Frankrike nådde sin
kulmen under Ludvig Filip,
”borgarkungen” (1830—48). —
I de nordiska länderna, där
stads-liknande samhällen äro kända
sedan 800-t., uppstod ett
borgarstånd på 1100-t., närmast på
grund av utländskt inflytande.
Med undantag för Bergen och
Visby, där handeln nnder 1200-t.
och början av 1300-t. hade en
storhetstid, kan den nordiska
borgarklassen i rikedom och betydelse
icke jämföras med kontinentens.
Orsaken därtill var vår
efterblivna kultur och särskilt
konkurrensen från de hanseatiska
köpmännen, som under
unionstiden fullständigt behärskade den
nordiska handeln och som
rekryterade största delen av städernas
borgerskap, vilket ofta talade
tyska och hade tyska
familjenamn. I Sverige kallades de
äldsta städernas invånare
byamän 1. köpstadsmän. De
hade en särskild stadslag, först
Bjärköarätten och efter 1350-t.
Magnus Erikssons stadslag. Av
stadslagarna framgår tydligt
förefintligheten av ett
borgarstånd ss. en särskild
samhällsklass. Detta var nästan
övervägande tyskt, och ända till 1471
stadgade stadslagen, att icke
mer än hälften av städernas råd
finge vara besatt med tyskar.
De svenska borgarna, till vilka
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
