Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Boström - 1. Kristofer Jakob Boström - 2. Erik Gustaf Bernhard Boström
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
409
Boström
410
tillvaro, utan är blott en
företeelse eller ett fenomen i och
för det mänskliga, ofullkomliga
medvetandet av den sanna
verkligheten. — Till de i det
gudomliga idésystemet ingående
ändliga personligheterna räknar B.
bl. a. även mänskliga samhällen,
såsom familjen, folket och staten,
vilka liksom människan hava
sina företeelsevärldar för sig,
ehuru vi om dessa världar intet
kunna veta. Däremot veta vi om
de personligheter, som vi kalla
samhällen, att de mänskliga
personligheterna äro närvarande uti
dem och omvänt, i kraft varav
människorna få högre lagar och
högre ändamål än dem, som ligga
omedelbart i människans egen
idé. Enligt B: s filosofiska
stats-lära, framställd främst i
Grund-lineer till philosophiska
statsläran (1859), måste staten för
att förverkliga sitt specifika
ändamål, nämligen
rättsordningen, förvaltas och
representeras av en monark, vilken
genom ministrar, som äro hans
tjänare men icke hans rådgivare
— och därför ej få kallas
statsråd —, utövar sin förvaltning av
statens angelägenheter.
Konstitutionell bör monarkin enligt B.
så till vida vara, att folket
(vilket enligt B. ingalunda är
identiskt med staten), därest det
besitter nödig mognad, får bevaka
sina egna förnuftiga intressen
eller rättigheter genom en egen
representant. Han hävdade
fyrståndsrepresentationen och
motsatte sig alltså
representationsreformen av 1866. — B.
betraktade sin lära om Gud såsom
ett fullödigt uttryck för
kristendomens teistiska åskådningssätt.
Dock fann han sig ej kunna
acceptera vare sig
treenighets-dogmen eller dogmen om Kristi
gudom och den därmed
sammanhängande försoningsläran i
traditionell gestalt. Rörande
människans fortvaro efter döden
lärde B., att varje människa måste
genomgå en serie av andra
livsformer, innan hon omsider når
den fulländning, som betingas av
hennes ställning i det gudomliga
personlighetssystemet. — B. och
hans skola ha i Sverige utövat
ett djupgående inflytande såväl
i rent filosofiskt som allmänt
kulturellt hänseende. — 2.
Erik Gustaf Bernhard
B., f. 1842, d. 1907, den förres
brorson, godsägare, statsman,
statsminister 1891—1900 och
1902—05, universitetskansler
1905. Innehavare av östanå
fideikommiss i Roslagen. Led. av A.
K. 1876, inträdde han i
lantmannapartiet, trädde under
1880-t: s heta tullstrider fram i
främsta ledet och blev snart
tull-skyddsvännernas ledare. Ss.
sådan vann han en politisk
maktställning, som 1891 föranledde
hans övertagande av
statsministerposten. Han avvecklade
skickligt tullstridens efterdyningar
och lyckades förmå
lantmannapartiet till en mera aktiv politik
i försvarsfrågan. 1892
genomdrevs en ny härordning med 90
E. G. Boström.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
