Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Brandförsäkring ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
481
Brandförsäkring—Brandstadgaii
4&
redaktionen. Redan 1894 hade B.
lämnat folketinget men
återvände dit 1906 som kungavald
medlem. 1909—10 och 1913—20 var
han finansminister i Zahles
första och andra ministärer. Hans
författarskap omfattar i främsta
rummet ett antal realistiska,
ofta tendentiösa skådespel (Et
Besög, 1882, En Forlovelse, 1884,
Under Loven, 1891), vidare
romaner samt översättningar av
indiska skådespel och
gammaltestamentliga skrifter.
Brandförsäkring, se
Försäkring.
Brandgata. 1. Smal gata, som
enligt äldre byggnadsordningar
skall åtskilja husen, dels för
takvattnets avrinnande, dels för
eldfarans minskande. — 2. Röjning
på hotade platser under pågående
skogseld. — 3. Röjning utmed
järnvägslinjerna för att
förebygga faran av gnisttändning
från lokomotiv. Ofta har en dylik
B. skyddsdiken och ett
”skydds-bälte”, bestående av
lövskogsplantering.
Brandgavel, se Brandmur.
Brandkorn, se
Sotsvampar.
Brandkår, se Brandväsen.
Brandmur, massiv mur, som
avser att vid eldsvåda hindra
eldens spridning från ett hus till
ett annat eller från en avdelning
till en annan inom ett och samma
hus. Byggnadsstadgan för rikets
städer innehåller förordningar
angående de fall, då B. skall
uppföras; de särskilda
byggnadsordningarna innehålla vanligen mera
detaljerade bestämmelser om
sättet för B: s uppförande. Hus, som
byggas bredvid varandra utan
mellanrum, förses med gavlar
utan några sona helst öppningar,
brandgavlar.
Brandordning kallas
sam
manfattningen av de
bestämmelser för fullständigt och
ändamålsenligt ordnande av en orts
brandväsen, som äro av nöden
utöver vad brandstadgan (se d.
o.) föreskriver. Bestämmelser om
byggnadssätt till förebyggande
av eldfara bruka i regel
upptagas i byggnadsordningarna.
Brandplet, da., ”brandfläck”,
namn på nordiska gravar från
en viss period av järnåldern
(århundradena omkr. Kristi
födelse), som bestå av en med jord
övertäckt, grund grop i marken,
innehållande rester av ett likbål.
Brandredskap, se
Brandväsen.
Brandräv, se Rävsläktet.
Brandskepp 1. Brännar e.
I äldre tiders sjökrigföring
användes särskilt byggda 1.
inrättade fartyg, fyllda med brännbara
ämnen, för att i brinnande
tillstånd sändas (bogseras, föras av
ström etc.) mot fiendens fartyg
i ändamål att tända eld på dessa.
Vissa perioder utgjorde B. en
bestämd del av en marin.
Stridssättet började användas under
1300-t., upphörde under 1700-t.
Brandskiffer, ett gemensamt
namn för skifferarter, som på
grund av bituminös beskaffenhet
låta antända sig och brinna.
Brandstad, Branstad,
socken i Malmöh. 1., jämte S. Åsum
pastorat i Lunds stift. 890 inv.
Brandstadgan, populär
benämning på Kungl.
brandstadgan för rikets
städer av 8 maj 1874, en
författning rörande ordnandet av
städernas brandväsen och
förebyggandet av eldfara. Denna
författning gäller i tillämpliga delar
även för andra orter med större
sammanträngd befolkning
(kö
16. — L e x. II. Tr. 12. 2. 23.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
