Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Breteuil ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
547 Bretonska romanerna—Bretonska språket och litt. 548
jakobinernas klubb, vars första
medlemmar voro från Bretagne.
Bretonska romanerna (fr.
romans bretons, cycle breton), den
viktigaste grenen av den
forn-franska epik, som i motsättning
mot den tidigare, krigiska
hjältedikten, chanson de geste (se d.
o.), benämnes Vépopée courtoise,
den höviska epiken, emedan den
skildrar hovliv, fester, kärlek och
strider mot trolska vidunder, som
riddare utföra till ära för en
tillbedd dam. Formen är 8-stavig,
parvis rimmad vers utan
strofindelning. Denna epik är ämnad
att läsas och har namngivna
författare. B:s litterära ursprung
är komplicerat. Kärnan i
motivkretsen är Artursagorna (se d.
o.), som blevo kända i
Nord-Frankrike delvis genom
översättningar av Galfrids av Monmouth
Histo’ria re’gum Brita’nniae
(omkr. 1138), där Artur
fram-ställes som en brittisk hövding,
angelsachsarnas, skandinavernas,
gallernas och romarnas
besegrare; dödligt sårad i tvekamp
med sin systerson Mordred, som
bemäktigat sig hans brittiska
tron och hans gemål
Guanhu-mara, bortföres Artur till
feernas ö, Avalon. Från den keltisk
-bretonska traditionen, som
förelåg dels i dikter, lais [lä], dels
i prosasagor, kom bl. a. motivet
om det runda bordet (fr. la table
ronde), där Artur presiderar i
kretsen av sina hjältar; Artur
blir här en sagokung utan
betonad nationalitet och centrum för
alla andra hithörande
hjältesagor, en parallell till Karl den
store med sina paladiner i
chanson de geste. Detta
bretonsk-walesiska stoff blandades med
motiv från sengrekiska och
orientaliska sagor, som spritts i
Europa genom korstågen, och
om
skapades slutligen till diktverk
under inflytande av den
proven-galska kärlekslyrikens eleganta
och höviska form. — Skaparen
av B. är främst Chrétien
de Troyes, som 1160—90 på
uppdrag av grevinnan Marie av
Champagne författade Tristan
(förlorad), Erec et Enide, Yvain
1. Le chevalier au lion (sv. Ivan
Lejonriddaren), Lancelot 1. Le
chevalier de la charette, Cligés
samt Perceval (oavslutad), där
sagan om den heliga gr a al (se
d. o.) förbindes med Artureykeln.
Den äldsta av alla B. är
Tristan-sagan, känd genom flera
fragment, bland vilka det vackraste
är av Thomas omkr. 1170. Här
framställes kärleken som en
obetvinglig makt, symboliserad av
kärleksdrycken (fr. philtre), som
oupplösligt sammanbinder de
älskande till trots av alla
samhällslagar. — B. spriddes hastigt
utom Frankrikes gränser och
blevo tidens älsklingsläsning. På
tyska bearbetades de av
Gott-fried av Strassburg, Wolfram av
Eschenbach m. fl. och ha påverkat
Nibelungenlied m. fl. tyska
hjältedikter. De nådde även
Skandinavien, England, Italien och
Spanien (se Amadisromanerna).
Bretonska språket och
litteraturen. Bretonskan (brezonnek,
fr. bas-breton) är ett keltiskt
språk; det härstammar icke från
Bretagnes första keltiska
bebyg-gare, vilka tidigt romaniserades,
utan infördes av de brittiska
invandrarna på 4- och 500-t. och är
närmast släkt med kymbriskan i
Wales och den nu döda corniskan
i Cornwall. Det talas av omkr.
1,3 mill. människor inom dep.
Finistére, Cötes-du-Nord och
Mor-bihan. Redan under 1100-t. blev
franskan aristokratins och
litteraturens språk. Men den rika
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
