Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Bretschneider ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
549
Bretschneider—Brev
550
muntliga tradition, som givit
det viktigaste stoffet till b r e
-tonska romanerna (se d.
o.), har fortlevat in i vår tid.
Därjämte finnes ett stort antal
medeltidsdramer, mysterier, vilka
på 1500-t. blevo tryckta. Under
franska revolutionens tid
vaknade bretonerna till medvetande om
sin egenart, och alltsedan har ett
ivrigt arbete bedrivits för
bevarande och utveckling av B.
Filologen Le Gonidec (f. 1775, d.
1838) utgav Grammaire
celtobre-tonne (1807 ff.) samt ordböcker.
En samling folkvisor, starkt
omdiktade i romantiskt-ålderdomlig
stil, Barzas-Breiz, utgavs 1839 av
baron Th. de la Villemarqué. Med
långt större utbyte ha
folkloris-terna Luzel (f. 1821, d. 1895) och
Le Braz (f. 1859) följt
kritiskt-vetenskapliga metoder och
upptecknat sagor och visor ur
folkets egen mun. Jämte de gamla
sagomotiven har dödskulten och
förtrogenheten med tillvaron
efter döden haft en dominerande
betydelse för bretonernas
sedvänjor och litterära traditioner
sedan urminnes tider och in i våra
dagar. — Ett urval av Le Braz’
uppteckningar finnes i sv. övers,
av K. Hirn under titeln Legender
om döden (1917).
Bretschneider [bre’tsjnajder],
Karl Gottlieb, f. 1776, d.
1848, tysk teolog,
generalsuperintendent i Gotha, betydande
representant för rationalismen i en
mildare form, ivrig bekämpare av
symboltvånget. I sin skrift
Pro-babiTia (1820) framlade han de
viktigaste skälen mot det fjärde
evangeliets härledning från
aposteln Johannes.
Breughel, se B r u e g e 1.
Brev (av lat. bre’ve, kort, med
underförstått scri’ptum, skrift),
lat. li’tterae 1. epi’stolae (härav
sv. epistel), fr. lettre, skriftligt
meddelande från en person till en
annan. Om B. i postal mening
se Postväsen. B. användes
även som benämning å vissa
slag av diplom (se d. o.),
dokument av administrativ,
rättsgiltig 1. historisk betydelse,
ss. kungabrev, landshövdingebrev,
fastebrev, köpebrev, patentbrev,
donationsbrev, diplomatiska
depescher och noter. Det lat. bre’ve
användes ännu om en officiell
påvlig skrivelse, som är av
mindre högtidlig form än bulla
(se d. o.). — B:s yttre form
växlar med skrivmaterialet.
Assyrier och babylonier skrevo på
lertavlor, egypterna på papyros,
grekerna på papyros 1. på
vaxtavlor, som hoplades med de
skrivna sidorna mot varandra;
romarna använde vaxtavlor eller
pergament, vilket senare blev det
vanliga brevmaterialet under
medeltiden. B. hade länge formen
av en rulle, som tillslöts med vax
och sigill. Mot slutet av
medeltiden kom det sammanvikta
brevet. Kuvert började komma i
bruk först efter 1830. — B.
äro för den historiska
forskningen ett av de viktigaste
källmaterialen. Samlingar av dylika,
privata 1. tjänsteskrivelser från
mera betydande personer, ha i
stor utsträckning utgivits av
trycket, t. ex. Axel Oxenstiernas
skrifter och brevväxling, Gustav
Vasas brev, Marcus Aurelius’,
Tegnérs, Goethes, Schillers m.
fl:s. Brevformen har även
använts för litterära produkter, av
författarna direkt avsedda för
offentligheten, antingen ss.
vanliga brev till bekanta och vänner
1. ss. fingerade brev, i båda
fallen ofta med karaktären av
kritiska 1. moraliserande essayer,
berättelser o. s. v., ofta i poetisk
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
