Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Bro, byggnadsverk
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
593
Bro
594
över Rhöne vid Avignon (1188)
och gamla B. i Frankfurt a. M.
(1235—76). Från medeltiden
daterar sig även den bekanta
Djä-vulsbron över Llobregatfloden vid
Martorell i Spanien, byggd i 3
spann, därav ett spetsbågspann
på 37 m. Under det att romarnas
valv alltid hade halvcirkelform
med mindre spännvidder än 25
m., började man på denna tid att
bygga flackare valv med
spännvidder upp till 50 m. Märkligast
bland renässanstidens
brobyggnader torde vara den 48 m. långa
Ponte di Rialto i Venedig, byggd
1587—91. Genom Galileis
vetenskapliga forskning inom statiken
och elasticitetsläran blev det
möjligt att beräkna de uppkommande
påkänningarna i valvbroarna, och
från denna tid vågade man sig
därför på betydligt djärvare och
mera ekonomiska konstruktioner
än förut. Det var särskilt franska
brobyggare, bland vilka märkes
den framstående Perronet, som
med framgång tillämpade och
vidare utvecklade valvteorierna.
Ett bland de mera berömda av
Per rönets arbeten är B. över
Seine i Neuilly, som är byggd i
5 korgbågespann om 39 m. (1774).
Tydligast framstår
brobyggnadskonstens utveckling, om man
jämför valvens pilhöjdsförhållande
(djärvhet), d. v. s. förhållandet
mellan valvets höjd och
spännvidd, vid de gamla romarbroarna
och B. i Neuilly; vid de förra är
detta alltid 1 : 2. vid B. i Neuilly
Britanniabron över Menaisundet.
Wales.
Rhenbron vid Bonn.
1 : 11. Exempel på en ännu
djärvare konstruktion har man i den
år 1805 färdigbyggda B. över
Loing vid Nemours med ett
pilhöjdsförhållande av 1 : 17. Först
mot slutet av 1700-t. började
järn användas som
brobyggnadsmaterial. Den äldsta av järn
utförda B. byggdes 1776—79 över
Severn vid Coalbrookdale i
Wales och utgjordes av en bågbro
av gjutjärn med en spännvidd av
31 m. Snart började man allmänt
bygga järnbroar, och särskilt
tack vare järnvägsdriftens
alltmera ökade omfattning under
1800-t. utvecklades järnbr
obyggandet hastigt. Gjutjärnet
ersattes med smidesjärn såsom mera
tillförlitligt, särskilt vid
järnvägsbroar, som på grund av
tågens stora hastighet utsättas för
svåra stötpåkänningar.
Omfattande undersökningar för
utrönande av smidesjärnets
hållfast-hetsegenskaper utfördes i
England närmast med anledning av
den planerade Britanniabron över
Menaisundet, vars fullbordande
(1850) bildar en epok i
brobyggnadskonstens historia. Bron, vars
totala längd är 563 m., har ett
fritt mittspann på ej mindre än
137 m. och är utförd i form av
en ihålig plåtbalk, i vilken
trafiken dirigeras. För dylika
spännvidder började man snart
använda galler- och fackverkskon-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
