Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Brännmärkning ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
705 Brännmärkning—Brännskada 706
formiga B. Till naturliga B.
räknas ved, torv, brunkol och
stenkol, varav veden, bestående av
övervägande cellulosa, är yngst,
stenkolen däremot äldst. Flytande
naturliga bränslen äro
bergoljeprodukterna, stenkols- och
trä-tjära; gasformiga B.
förekomma även i naturen och ha t. ex. i
Pennsylvania haft en enastående
betydelse. Konstgjorda B. äro
träkol och koks; gasformiga,
konstgjorda B., finnas av många
slag (se Gasverk). Se vidare
specialartiklar rörande alla här
omnämnda B.
Brännmärkning, ett straff,
som bestod däri, att förbrytaren
märktes med glödgat järn. Denna
bestraffning användes redan i
forntiden av romarna och finns
hos oss omnämnd i
Bjärköa-rätten. I nämnda stadslag
stadgades såsom straff för tjuvnad
första gången: hängning, om
värdet av det stulna uppgick till en
mark; mistning av öron och B.,
om värdet uppgick till en
halvmark; hudstrykning, om värdet
icke uppgick till en halvmark.
B. förekom ej i landslagen och
övriga stadslagar, ej heller i 1734
års lag, ehuru den nog användes
i praxis. Sista gången B.
användes i Sverige var 1750, då en
banktjänsteman för olovliga
sedelmanipulationer straffades
bl. a. med B. i pannan.
Brännoffer benämnes i G. T.
den art av offer, vid vilken det
offrade djuret i sin helhet (med
undantag av huden) brändes upp
på altaret. Efter fångenskapen
blev detta slag av offer det
förnämsta. Ett dylikt förrättades då
i templet bl. a. två gånger varje
dag, morgon och afton. Lagen om
detta ”dagliga offer” återfinnes i
2 Mos. 29: 38 ff.
23. — Le x. II. Tr. 5. 3. 23.
Brännolja, annat namn för
massut. Se B e r g o 1 j a sp. 1334.
Brännpunkt, se Lins och
Spegel.
Brännskada uppkommer
genom inverkan av strålande värme
eller direkt inverkan på huden
av fasta, flytande eller
gasformiga kroppar av hög temperatur.
Man skiljer på tre grader av
förbränning. Första graden
utmär-kes av rodnad, smärta och
svullnad, andra av biåsbildning, tredje
av vävnadsdöd och senare
avstöt-ning av brandskorpa; Första
graden läkes utan vidare, möjligen
med någon mörkare färgning
(pigmenter ing) av huden. Den
andra graden fordrar längre tid,
emedan den bildar sår med
blottande av underhuden, som måste
läkas. Vid tredje graden
uppträder djup substansförlust,
varbildning och läkning under bildning
av vanställande och stramande
ärr, som inskränka
rörelseförmågan. Vid mera utbredda
förbränningar inträder döden, antingen
omedelbart 1. senare genom
sekundär infektion. Förbränning av en
tredjedel av kroppsytan medför
vanligen döden. Behandlingen av
smärre brännskador består i
pud-ring med talk eller omslag med
kalkliniment. Mera utbredda, även
alls icke livsfarliga brännskador
fordra läkarens hela omsorg och
konst och helst sjukhusvård för
att läkas på bästa sätt och med
minsta möjliga fara och lidande.
Antiseptisk behandling, som
alltid är svår att tillämpa i hemmen,
är av stor vikt för att ernå en
snabb läkning utan alltför stark
ärrbildning med framtida men.
Vid svårare förbränningar kan
man på sjukhuset hålla den sjuke
i vattenbad, om så skulle vara i
veckor. Till brännskador räknar
man något oegentligt skada, upp-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
