Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Byrå - 2. Ämbetsverk - Byråchef - Byråkrat - Byråsystem - Bysantiner - Bysantiska litteraturen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
881
Byråchef—Bysantinska litteraturen
882
tjänstemän inom
statsförvaltningen, t. ex. byråchef (se d.
o.), byrådirektör,
byråingenjör m. fl.
Byråchef, i Kungl. Maj:ts
kansli och vissa centrala
ämbetsverk anställda ämbetsmän, vilka
äro avdelningschefer inom
vederbörande kansliavdelningar eller
ämbetsverk.
Byråkra’t (av fr. bureau,
skrivbord, ämbetsrum, och grek.
kratej/n, härska), formsträng
ämbetsman. — Byråkrati’,
ämbetsmannavälde, som tar sig
uttryck i stela former,
otillbörligt förmynderskap över
allmänheten, mångskriveri och
långsamhet vid beredning av ärendena
o. s. v. — B y r å k r a t i’ s m,
byråkratiskt system eller
uppfattning.
Byråsystem, förvaltningsform,
varvid en enda person handlägger
och beslutar i en fråga. Motsats:
kollegialsystem. Se
Kollegium.
By’sans, grek. Bysa’ntion, det
ursprungliga, grekiska namnet på
Konstantinopel. Även benämning
på det bysantinska 1.
östro-m er sk a riket (se d. o.). —
Bysantinsk, något som
hänför sig till detta rike. •—
Bysan t i n i’ s m, en från
förhållandena i B. härledd beteckning
dels för principen, att staten är
kyrkans beskyddare och
bestämmande i dess administrativa och
dogmatiska frågor, dels för
ceremoniväsen, kryperi o. d.
Bysanti’ner, bysantinskt
mynt; bysantinsk skriftställare.
Bysantinska litteraturen,
medeltidslitteraturen i
östromerska (Bysantinska) riket. Den
omspänner tiden från Justinianus
I:s trontillträde (527 e. Kr.) till
östromerska rikets fall (1453).
Om ock denna litteratur i stort
sett utgör en fortsättning av den
hellenistisk-alexandrinska, så har
den dock fått sin särskilda prägel
genom kristendomens seger och
genom inflytanden från Orienten.
—■ Efter en tid av relativ
tillbakagång inträffar omkr. 850—
1100 en renässansperiod. Genom
det 863 upprättade universitetet
i Konstantinopel och enskildas
intresse räddades under denna
tid det mesta av vad vi äga av
klassisk grekisk litteratur. 1100
—1200-t. beteckna B:s högsta
blomstring. Under de sista
århundradena före östromerska
rikets fall stelnade B. mer och
mer i filologiskt pedanteri, men
genom det fortsatta
samlararbe-tet och det av bysantinska lärde
förmedlade intresset för studiet
av grekiskan i Italien skapades
en av förutsättningarna för
renässansen i Väst-Europa. — Den
bysantinska poesin har egentligen
endast inom den kyrkliga
hymndiktningen frambragt mera
betydande verk. Det främsta namnet
på detta område är Romanos
(500-t.), vars på stavelseräkning
och accent byggda, delvis
rimmade hymnvers även formellt
betecknar en nyhet. Det antika dramat
återupplivades aldrig i B.
Däremot utvecklades ett kristet epos.
Ett sådant hade redan omkr.
400 skapats av Nonnos, vilken nu
erhöll en talangfull efterträdare
i Georgios Pisides
(början av 600-t.), författare till ett
Heæaemeron (se d. o.). Något
senare uppstod på folkspråket en
hjältediktning, företrädd av
kringvandrande sagoberättare och
av folkskalder sammanarbetad
till eper på jambisk vers. Den
viktigaste hjälten är Basilios
Digenis Akritas, som
försvarar rikets sydgräns mot
ara
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
