Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Bysantiska litteraturen - Bysantinsk konst
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
883
Bysantinsk konst
884
berna. Av särskilt intresse är det
orientaliska och
grekisk-romerska sagostoffet, som förmedlat av
väringar (se d. o.) och
korstågs-farare, inmängdes i n. och v.
Europas litteratur. Så kan t. ex.
Saxos Hamletsaga (omkr. 1200)
i allt väsentligt ledas tillbaka
till i B. förekommande
sagomotiv. Flitigt odlades även på
såväl vers som prosa den erotiska
romanen. En av de äldsta är
versromanen Rodante och
Dosik-les (början av 1100-t.) av
Teodor o s Prodromos. — Det
intresse för lärda studier, som
utmärkt den alexandrinska tiden,
fortlevde under så gott som hela
den bysantinska perioden. Ät
historia, fornkunskap och
språkvetenskap ägnades mycken
uppmärksamhet. Bland
historieskri-varna förtjänar särskilt nämnas
Prokopios (500-t.), som
skrivit värdefulla skildringar av
Justinianus’ krig mot goter och
vandaler, och Anna K o m n e na
(se d. o.). — Det starka
teologiska intresset frambragte många
skrifter. Det viktigaste verket på
detta område är Johannes’
a v D a m a s k u s (d. omkr. 750)
dogmatiska arbete Kunskapens
källa.
Bysantinsk konst, den i
östromerska riket florerande kristna
konsten. Denna konst uppnådde
sin första mognad under
Justinianus (527—565), förföll och
uppblomstrade i och med riket
självt och fick en ny storhetstid
under 900—1100-t. Den levde
kvar under hela den senare
medeltiden och har knappast
ännu helt utslocknat i den
grekisk-katolska kyrkans konst. Den
utövade ett mycket viktigt
inflytande på det övriga Europas
konst under hela medeltiden fram
till 1200-t. — Den bysantinska
konsten är en produkt av
föreningen mellan hellenistisk och
österländsk kultur, vari de
österländska elementen äro de starkaste.
Detta visar sig tydligt i
arkitekturen, vars favoritmotiv är den
efter armeniska förebilder
konstruerade kupolen. Den 532—37
byggda Sofiakyrkan i
Konstanti-nopel (se även ill. till
Byggnadskonst sp. 839) är det
ståtligaste exemplet på den
bysantinska kupolbyggnadskonsten,
som utmärkes av en djärv och
luftig konstruktion. Medan
antikens kupolbyggnader varit
synnerligen stabilt byggda, lika
urholkade block, lät man här
byggnadens olika delar
ömsesidigt stödja och bära varandra.
En vanlig kyrkotyp hade form av
ett likarmat kors, täckt med fem
kupoler, varjämte korsets vinklar
utfylldes med lägre valv, så att
det hela fick kvadratform (se
Kor skupolkyr k a). Typens
äldsta representant är
Apostla-kyrkan i Konstantinopel, som
grundlädes 536. Markuskyrkan i
Venedig (se d. o.) är uppförd
efter samma schema. För mindre
kyrkor användes enklare former.
De bysantinska kyrkornas yttre
är i regel enkelt, stundom prytt
med mönstermurningar och
dekorativa reliefer. Det inre
smyckades med målningar, oftast
utförda i mosaikteknik (se m o s a i k).
Här framställdes Kristus, Maria,
änglar och helgon, stundom
sammanförda till enkla
ceremonibilder, stundom i rent symbolisk
gruppering. Från de armeniska
kyrkorna härstammade sannolikt
seden att avbilda
himlakropparna, vindarna, jorden och havet,
moln och berg, örter och träd.
Figurerna äro i de äldre
mosaikerna (de mest berömda i
Ra-vennä) stelt och strängt tecknade,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
