Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Bärnstenssnäcka ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
915
Bärtelsmässan—Bäverträd
916
Bärtelsmässan, se
Bärs-mässan.
Bä’rvvalde, liten stad i
Bran-denburg, Tyskland, vid en biflod
till Oder. Här slöts i jan. 1631
en traktat mellan Sverige och
Frankrike, varigenom Sveriges
och Frankrikes militära och
politiska samverkan under det
30-åriga kriget inleddes.
Bärvin, se Fruktvin.
Bäve, socken i Göteb. 1., jämte
Uddevalla stadsförsamling och
Lane-Ryr pastorat i Göteborgs
stift. 1,490 inv.
Bäver (fsv. bjur), Ca’stor
fi’ber, typ för fam. Bävrar,
Casto’ridae, är näst vattensvinet
den största av alla gnagare.
Kroppen är c:a 75 cm. lång,
klumpig, benen äro korta och
kraftiga. Simhud mellan tårna på
bakre benparet. Svans, omkr. 30
cm. lång och omkr. 13 cm. bred,
starkt tillplattad och beklädd
med fjäll. B. är en god simmare
och dykare och lever vid insjöar
och floder, där den vid stranden
bygger sitt bo. Detta göres i
kupolform ända till 1 % m. högt
och 3 m. brett och förfärdigas av
med lera och jord hopfogade
stockar, grenar och kvistar av träd,
vilka B. fäller med sina
gnagar-tänder. Från boet leder en intill
15 m. lång gång, som mynnar
under vattenytan. För att
reglera vattenståndet uppför B.
fördämningar och gräver även ofta
ända till 100 m. långa kanaler
för att underlätta nedforslingen
Bäver.
av byggnadsmaterialet. I trakter,
där B. ej får vara ostörd, håller
den till i gångar och hålor i
själva strandbrädden. Även dessa
gångar mynna ut under vattnet.
Bäverns föda utgöres
huvudsakligen av barken och mjuka
kvistar av asp, björk, pil, al m. fl.
lövträd. För vinterbehov
uppstaplas stora högar av barkbärande
grenar och kvistar. B. är mycket
skygg och i rörelse endast om
natten. Varningssignal vid fara
frambringas genom svansens
smällande mot vattenytan. Varje
bo bebos vanligen av hane, hona
och 2—3 kullar med 2—10 ungar
i var kull. Parning i febr.—mars.
— B. har i alla tider jagats för
det för sin hållbarhet och sin
ändamålsenliga naturfärg
uppskattade skinnet samt för b ä
-ver gäl le n, casto’reum, en
brunaktig, m juk massa med
egenartad lukt, som avsöndras från
ett par accessoriska könskörtlar.
Bävergäll användes förr mot
hysteri. Pälsen består av en
bot-tenfäll av silkesmjuka, gråbruna
ullhår och långa, styva,
glänsande stickelhår, vilka senare
borttagas vid skinnets beredning.
Förr förekom B. över hela Europa
och stora delar av Asien. Numera
är den utrotad på de flesta
ställen. I Sverige, där den sista B.
dödades omkr. 1870 i Jämtland,
inplanterades ett par 1922 vid
Bjurälven. I Norge, rikligast i
Agders stift, och på spridda
ställen vid Europas och Asiens
floder finnes B. ännu. — I
Nord-Amerika lever en bäver, som
något avviker från den europeiska
och därför räknats som särskild
art, Castor canade’nsis. Även
den har decimerats betydligt.
Bävergäll, se Bäver.
Bäverträd, se M a g n o 1 i a.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
