Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Bönmalm ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
929
Bönmalm—Börjesson
930
vändes ordet för att beteckna
åkare, som avviker från gällande
taxor och polisförordningar.
Bönmalm, koncentriskt
skäliga stycken av limonit,
inbäddade i leror och andra
avlagringar, tillhörande trias-, jura-,
krit- och tertiärformationerna i
Holland, Tyskland, England,
Frankrike, Ryssland, Förenta
Staterna och Australien. B. är
ofta mycket fosforrik, men då
den lätt kan bearbetas och
anrikas, har den med fördel använts
som järnmalm. I Sverige
förekommer B. i form av fosforfattig
järnspat vid Höganäs.
Bö’nnelycke, Emil, f. 1893,
dansk diktare. B. är en litterär
expressionist, som särskilt
besjunger storstaden och den
moderna tekniken (Asfaltens Sange,
1918, Gadens Legende, 1920).
Bönsmyg, se Fröbaggar.
Bönsyrsa, se M a n t i d a e.
Bönsöndag kallas i vår kyrka
(och i Finlands) femte söndagen
efter påsk, vars predikotexter
handla om bönen. Det latinska
namnet är Roga’te (bedjenl).
Börd (av bära i bet. föda),
släktskap genom födelse,
härstamning.
Bördjärn. 1. De järn i en
ångpannas eldrum, som uppbära
rosten. — 2. Den av
segmentfor-miga stycken av gjutjärn
sammansatta ring, som upptager
trycket av masugnspipan
(pipmuren) vid vissa
masugnskon-struktioner. B. är understödd av
i masugnsgrunden fastmurade
pelare.
Börgefjeld, stort fjällparti på
gränsen mellan Nordland och
Nord-Tröndelag fylken, Norge,
nära svenska gränsen. Högsta
toppen, Jetnamsklumpen, är 1,520
m. Flera glaciärer.
30. - L e x. II. Tr. 26. 2. 23.
Börje, socken i Upps. 1.,
pastorat i Uppsala stift, från 1 maj
1923 i förening med Helga
Trefaldighets förs. 810 inv.
Börjeson, Johan (John)
Laurentius Helen u s, f.
1835, d. 1910, bildhuggare, blev,
efter långvariga studier i Rom
och Paris, Sveriges på sin tid
mest anlitade skulptör. Han har
utfört ett mycket stort antal
statyer, bl. a. Fången viking
(1878), Axel Oxenstierna (1890),
Scheele (1892), Nils Ericson
(1893), alla i Stockholm, samt
Karl X Gustav (1896) i Malmö,
Karl XI (1897) i Karlskrona,
Magnus Stenbock (1901) i
Hälsingborg och Karl IX (1904) i
Göteborg. Hans arbeten äro av
växlande värde; de bästa, såsom
Karl Gustavs-statyn i Malmö, ha
en ståtlig och kraftfull karaktär.
Börjesson, Johan, f. 1790,
d. 1866, författare, kyrkoherde i
Veckholm 1828, medlem av Sv.
akad. 1859. B. tillhörde i sin
ungdom Uppsalafosforisterna och
lämnade bidrag till deras
poetiska kalendrar. Av större
betydelse än denna lyriska alstring
äro hans dramatiska verk (Erik
T. v. Simmaren (1885), t. h. Fängen
viking (1878). Bronsskulpturer av John
Börjeson.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
