Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Böksholm ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
927
Bön—Bönhas
928
Bön, människans hänvändelse
till Gud, med framläggande av
sitt livs angelägenheter eller
med tacksägelse eller i stilla
tillbedjan. B. är oskiljaktig från
varje religion med levande och
mera utvecklad gudsföreställning.
I lågt stående religioner, där
människan blott känner sig
omgiven av ”makter” 1. med dem
likartade gudomligheter, menar
hon sig kunna nå sina syften
genom besvärjelse (se d. o.), d. v. s.
användande av magiska formler,
som tvinga ”makten” 1. gudomen
att träda i hennes tjänst 1. att
bistå henne. Då människan beder,
känner hon sitt beroende av en
gudom, som råder över och
skyddande beskärmar hennes liv. Även
i B:s värld kunna understundom
spåras rester av ett lägre
föreställningssätt. Så t. ex. då man
menar, att det kommer an på
mängden av böneformler, som
framsägas, en åskådning, som
bl. a., vid sidan av mycken
innerlig bönefromhet, lever kvar i den
katolska kyrkan, där bön
betraktas ss. ett förtjänstfullt verk (jfr
Avlat) och där radbandet
inbjuder till ett mekaniskt
rabblande av böner.
Böna, benämning på fröna hos
släktet Phase’ olus, hos bondböna,
kaffe- och kakaoträd m. fl.
Böndagar, benämning på de
årligen av k. m:t genom det
s. k. böndagsplakatet
påbjudna fyra ”allmänna
tacksägelse-, faste-, bot- och
böne-dagar”. Liknande högtider firas
i de flesta protestantiska länder
och förekommo hos oss redan
under medeltiden. Gustav Vasa
upptog bruket, följande regenter
likaså. Gustav Adolf påbjöd
årligen 3 böndagar, firade på
fredagar. Karl XI ökade antalet till
4. Från Gustav III:s tid valdes
fredagar, lördagar eller söndagar.
1807 infördes den nuvarande
ordningen. B. bestämmas vanligen
till den första eller andra
söndagen i mars, maj, juli och
oktober och firas såsom ”botdag”
(första), ”reformationsdag”
(andra), ”missionsdag” (tredje) och
”tacksägelsedag” (fjärde).
Böne, socken i Älvsb. L, jämte
Knätte, Liared, Fivlered och
Kölingared pastorat i Skara
stift. 350 inv.
Böneremsor (Matt. 23: 5) är
den judiska benämningen på de
arm- och pannband med vidfästa
bibelspråkskapslar, som den
fromme juden, till bokstavlig åtlydnad
av maningarna i 2 Mos. 13: 9,
16; 5 Mos. 6: 8, 11: 18, anlade
vid förrättandet av morgonbönen
om vardagarna, ibland även vid
andra tillfällen. På de små
pergamentrullarna i kapslarna voro
skrivna 2 Mos. 13: 1—16; 5 Mos.
6: 4—9, 11: 13—21. Av det
grekiska uttrycket i Matt. 23: 5
framgår, att man betraktat dessa
kapslar med deras innehåll även
såsom amuletter.
Bönhas 1. b ö n h å s (ty.
Böhn-hase, av Ity. böne, vind, och
hase, hare, ”en som gömmer sig
som hare på vinden”, under
skråväsendets tid benämning på
hantverkare, som i hemlighet,
mot gällande privilegier och
förordnanden utövade sitt yrke. B.
liksom den person, som lät
honom utföra arbete, straffades. I
allmänhet utgjordes B. av
van-artade gesäller och lärpojkar. Är
1636 anfördes första gången i
Sverige klagomål i rådet över
bönhaseriet. Strax följde förbud
och straffbestämmelser för
bön-haseri, vilka upphävdes först
1820; med skråväsendets
upphörande 1846 försvann
bönhaseriet av sig självt. — Ännu an-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
