Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Caesar ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
961
Caesar
962
till Britannien och 55 och 53 två
till Germanien och nedslog, om
ock med möda, ett 52 utbrutet,
farligt galliskt uppror under
Vercingetorix. Framgångarna
oroade Pompejus, som 49
genomdrev ett senatsbeslut om C: s
hemkallande. Denne ville icke böja
sig, grep till vapen och tågade
mot Rom, varifrån Pompejus
med senatens här måste rädda
sig över till Epirus. C. besatte
hela Italien samt efter en del
strider även Spanien. Jan. 48
övergick C. med sina veteraner
till Epirus; efter att ha lidit ett
par motgångar besegrade han
avgörande Pompejus vid
Farsalos i Tessalien s. å. Sedan
Pompejus under flykten mördats i
Alexandria, intågade C. där och
överlämnade makten i Egypten
åt konung Ptolemaios’ syster
Kleopatra, som blev hans
älskarinna. Efter ett kort fälttåg i
Mindre Asien (som han skildrade
med orden: ”Jag kom, jag såg,
jag segrade”) återvände C. 47
till Rom, där senaten, med vilken
han försonat sig, utnämnt honom
till diktator, konsul och tribun.
46 övergick han till Afrika,
där adelspartiet under Cato d. y.
samlat en här, som C. besegrade
vid Thapsus. Hans fiender föllo
eller berövade sig själva livet.
Det sista motståndet, som under
Pompejus’ söner upplågat i
Spanien, nedslog C. 45 efter en
förbittrad strid vid Munda i nuv.
Granada. — I Rom sökte han
organisera sitt välde, biträdd av
Antonius, Lepidus, systersonen
Octavianus m. fl. Han var
överstepräst, ss. prokonsul
överbefälhavare och ss. folktribun
folkledare. Han fick därjämte
censorns rätt att utse senaten samt
erhöll slutligen (44) diktaturen
på livstid. C. förenade alltså alla
statens maktmedel i sin person
men undvek att återupptaga det
illa tålda konunganamnet.
Republikens former fingo bestå, och
konsulatet bibehölls såsom
titulärbefattning. Dessutom lät C.
utnämna sig till ärftlig
impera’-tor, med högsta militära och
dömande myndighet (se
Imperium). Alla C:s politiska
motståndare benådades. Senaten
utvidgades och öppnades för den
borgerliga riddarklassen.
Veteranerna erhöllo stora jord- och
penningförläningar. Ett
omfattande lagstiftningsarbete sökte hejda
den sociala och moraliska
upplösningen, storslagna
kolonisations-företag skulle absorbera det
arbetslösa proletariatet, ett nytt
guldmynt samt införandet av
en ny tideräkning (se
Julianska kalendern) tjänade
den merkantila samfärdseln. —
Lokal självförvaltning infördes
i Italien, vars invånare erhöllo
romersk medborgarrätt; denna
gjordes samtidigt lättare
tillgänglig i provinserna; dessas
ståthållare ställdes under effektiv
kontroll —• åtgärder, som
åsyftade att samla de spridda
romerska besittningarna till ett
enhetligt rike. — Senatspartiet
såg med ovilja den gamla
stadsstatens ombildning till
terri-torialstat. Även bland C:s
tidigare anhängare började en stark
opposition på grund av hans allt
mer ohöljda, orientaliskt
påverkade självhärskartendenser.
Därtill kom hos C. en viss andlig
utmattning, måhända
sammanhängande med epileptiska anlag.
För att stärka sin ställning
planerade C. 44 ett stort
krigståg mot parterna. Under
förberedelserna härtill bildades en
sammansvärjning av 60 senatorer,
bland dem pompejanen C. Cas-
Ord som ej återfinnas under C torde sökas under H eller K.
31. — L e x. II. Tr. 28. 2. 23.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
