Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Cell
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1121 Cell 1122
emulsion karaktäristiska
strukturen: små droppar av en vätska,
omgivna av en annan, mer
trögflytande vätska
(grundsubstansen) ; dessa vätskor äro olösliga
i varandra. I grundsubstansen
finnas ofta större 1. mindre
partiklar (stärkelse-, gule-,
pigmentkorn, fettdroppar, slem,
kristaller m. m.), som utgöra C:s
reservnäring 1. äro produkter av
C:s ämnesomsättning. Ofta och
särskilt i äldre växtceller
förekomma i cytoplasman större
hå-ligheter, v a k u oT e r (c e 11
-saftrum), fyllda av en
lättflytande, vattenhaltig vätska,
cellsaften, med olika ämnen
i lösning. Utmärkande för
flertalet växter är förekomsten av
plast i’der, i cytoplasman
inbäddade kroppar, som ha ungefär
samma kemiska byggnad som
denna och som föröka sig genom
delning. De äro färglösa (1 e u k
o-p 1 a’ s t e r, jfr Stärkelse),
gröna (k 1 o r o p 1 a’ s t e r 1.
klor of y’llkorn, jfr
Klorofyll) 1. gula och röda
(kromo-p 1 a’s t e r 1. k r o m a t o f o’r e r,
jfr Växtpigment). Hos
nästan alla växter avsöndrar
cellkroppen omkring sig en tydlig
cellvägg 1. -membran,
vanligen bestående av cellulosa.
Djurcellen saknar i regel dylik
membran (undantag äggceller
med gulehinnan), varför namnet
C. sålunda här strängt taget är
oegentligt. Cytoplasman får i
dessa fall ofta en fastare konsistens
i cellperiferin. —
Cellkärnan 1. kärnan, nu’cleus (fig.
1, h), är en vanligen kul- 1.
ellipsformig, stundom förgrenad,
pärlbandslik 1. på annat sätt
formad kropp, belägen i
cytoplasman. Den spelar en ytterst viktig
roll i C:s ämnesomsättning, och
utan kärna 1. kärnsubstans (kro-
matin, se nedan) kan C. ej
fortfara att leva. Den i vanliga fall
tydliga begränsningen mellan
kärnan och cytoplasman kallas
kärnmembra’n (fig. 1, nm).
Innanför denna finnes ett
nätverk av en starkt färgbar
substans, kromati’n (fig. 1, c).
Denna senare uppträder ofta
också i form av korn, belägna på ett
nätverk av en svagare färgbar
substans, 1 i n i’ n e 11. den a k r
o-ma’tiska substansen.
Kroma-tinet består av fosforhaltiga
äggviteämnen. Dessutom finnas i
kärnan en 1. flera
kärnkrop-par 1. nukleo’ler (fig. 1, p).
K är n s a f te n, en flytande
ägg-vitesubstans, fyller kärnan i
övrigt. I de flesta djurceller och i
vissa växtceller ligger i närheten
av kärnan 1-—2 ytterst små
centralkroppar 1. c e n t r i
o’-ler (fig. 1, ce), vilka stundom
omgivas av en strukturlös 1.
skiktad zon, c e n t r o s o’ m e n.
I vissa C. utgå från
centralkroppen radiärt anordnade
cytoplas-matrådar, vilka bilda en
strål-formig figur. Hos högre växter
saknas centralkropp och
centro-som. — Förökning. En C. bildas
alltid av en annan C. (o’mnis
ce’llula e ce’llula, Virchow)
antingen genom delning,
cellav-snörning, fri cellbildning 1.
cell-sammansmältning (se
Befruktning). Celldelning
inledes med att kärnan delar sig
antingen direkt (a m i t
o’-tisk kärndelning 1. am i
-to’s) 1. indirekt [m i t
o’-tisk kärndelning, m i t o’ s
1. k a r y o k i n e’ s, i motsats till
reduktionsdelning (se nedan)
även kallad
ekvationsdel-n i n g]. Direkt kärndelning är
en omstridd företeelse och
förekommer på sin höjd i
undantagsfall. Kärnan tyckes bli timglaslik
Ord som ej återfinnas under C torde sökas under H eller K.
36. — L e x. TI. Tr. 10. 3. 23.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
