Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Claudel ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1309
Claudel—Claudius
1310
Hallwylska palatset. Stockholm.
Uppfört av I. G. Clason.
Strandvägen (1886—88),
Nordiska museet (1889—1907, se ill.
till d. o.), Hallwylska palatset
(1893) och Centralbankens hus
vid Gustav Adolfs torg i
Stockholm samt Norrlands nations hus
i Uppsala, Norrköpings rådhus
(1905—10), m. fl. C:s arkitektur
utgår från historiska stilarter,
särskilt renässans och barock.
Genom kravet på äkta material
och överensstämmelse mellan
byggnadens ändamål och form
har den haft grundläggande
betydelse för den moderna svenska
arkitekturen. — 2. Sam C., f.
1867, historiker, riksarkivarie
sedan 1916. C., som 1904—16 var
professor i Lund, har utövat ett
omfattande historiskt
författarskap och utgivit viktiga
urkunds-publikationer. Bland hans arbeten
må nämnas: Till reduktionens
förhistoria. (1895), Historisk
redogörelse för unionsfrågans
tidigare skeden (1898). Särskilt
epokgörande äro C:s
undersökningar om Gustav IV Adolfs
politik. C. är sedan 1907
konservativ led. av F. K., där han
spe
lat en inflytelserik roll, bl. a. i
konstitutionsutskottet.
Claudel [klådä’ll], Paul, f.
1868, fransk författare, diplomat,
fransk minister i Tokyo 1921. C.
är en av de främsta
representanterna för den ideellt betonade
generation, som framträdde
omkring sekelskiftet, och till vilken
bl. a. A. Gide, R. Rolland och Ch.
Péguy höra. I sin metafysiskt och
symbolistiskt präglade diktning
ger han uttryck åt en strängt
katolsk livsåskådning, i vilken
offertanken ingår som ett bärande
element. Han är i främsta
rummet dramatiker; bland hans
dramer, av vilka ett flertal äro
samlade i Härbre (1901) och Théåtre
(1911—12), märkas Tete d’or
(1891), La ville (1893) och
L’an-nonce faite å Marie (1912;
Be-bådelse, 1916; uppförd av Durecs
franska trupp i Sthlm 1919).
Claude Lorrain, se G e 11 é e.
Claudia’nus, Claudius, d.
omkr. 404, romersk skald. Född
i Alexandria, kom C. omkr. 395
till Rom, där han fick en mäktig
beskyddare i Stilicho. C. är en av
senantikens mest betydande
skalder. Hans diktning omfattar
huvudsakligen epos, ss. den
ofullbordade dikten om Proserpinas
bortrövande (De ra’ptu
Prose’r-pinae) och hyllningsdikter i en
praktfull retorisk stil.
Clau’dius, fornromersk släkt,
med ett flertal ryktbara
medlemmar. 1. Appius C., konsul;
451 f. Kr. decemvir. Enligt
Livius’ berättelse (färgad av
patricisk tendens) begick C. en
del övergrepp, bl. a. mot den
unga Virginia, som därför
dödades av sin far. Denna händelse
medförde decemvirernas
störtande och C:s självmord. — 2. A
p-p i u s C., kallad ”den blinde”,
romersk censor år 312 f. Kr.,
Ord som ej återfinnas under C
torde sökas under H eller K.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
