Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Consul ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1405
Consul—Conti
1406
Consul [kå’nsol],
Organisatio n C., tysk kontrarevolutionär
hemlig organisation, med
ändamål att driva nationalistisk
politik och hämnas Tysklands
nederlag. C., vars namn torde ha
uppkommit därav att dess ledare, f.
kaptenen Ehrhardt (se d. o.),
inom förbundet burit namnet C.,
har fått stor anslutning, särskilt
i studentkretsar. Dess
verksamhet har satts i samband med flera
av efterkrigsårens politiska
våldshandlingar, ss. mord på
Erz-berger och Rathenau och ett
attentat mot Scheidemann.
Consula’ris, lat., i gamla Rom
vanligen benämning på f. d.
konsul.
Consu’lta (ital. och sp., av lat.
consuTere, rådslå), rådplägande
församling. C. är även namn på
italienska utrikesministeriet i
Rom.
Conta’gium, lat., smittämne.
Contango [kåntæ’ngåo], i
engelskt och amerikanskt
börsspråk ett slags uppskovsränta vid
terminsaffärer.
Contari’ni, berömd venetiansk
patriciersläkt, bland vars
medlemmar märkas 8 doger. Av dessa
är Andrea C., doge 1367—82,
namnkunnig på grund av att han
1381 tvang Genua att avsluta
ett sekellångt krig med Venedig.
Av övriga medlemmar märkas
Gaspar o C., f. 1483, d. 1542,
kardinal, diplomat, den
förnämsta representanten för den
italienska reform-katolicismen
under reformationstiden. C.
hoppades kunna ernå försoning med
protestantismen genom en sedlig
reform bland prästerskapet och
inskränkning av påvens makt. I
denna anda verkade han på
riksdagen i Regensburg (1541). —
Tre av Venedigs vackraste adels-
palats äro uppkallade efter
familjen C.; mest känt är Palazzo
Contarini-Fasan.
Co’nte, ital., greve. — C o n
-t e’ s s a, grevinna.
Conte [kå’gt], fr., kort
berättelse på vers 1. prosa; saga. Under
medeltiden finnas tre huvudarter:
de uppsluppna fabliauæ,
fabliå-erna, fesagorna och contes dévots,
berättelser om jungfru Maria och
helgonen. Renässanslitteraturen
överflödar av drastiska
småberättelser på prosa; 1600-t. har att
uppvisa La Fontaines kvicka och
ytterst frivola Contes et nouvelles
samt sagosamlingar; på 1700-t.
utbildar Voltaire de drastiska
skämthistorierna till små
bitande sedesatirer. Av nyare
författare, som upptagit genren, kunna
nämnas Balzac, Guy de
Maupas-sant och A. Daudet. — C o n
-teur [kåqtö’r], berättare,
författare av småberättelser.
Contemporary Review
[kon-tä’mpøræri rivjo’], en 1866
grundad engelsk månadsskrift för
politiska och sociala frågor samt
litteraturkritik.
Conte’nta (plur. av lat.
conte’ntum), huvudinnehåll (av en
skrift, ett tal e. d.).
Conti [kågti’], gren av
familjen Condé (se d. o.) av ätten
Bourbon. Armand, prins av
C., f. 1629, d. 1666, var bror till
”den store Condé”, deltog i
fron-den (se d. o.) men försonade
sig med Mazarin, sedan han gift
sig med en släkting till denne.
Hans son, F r an q o i s Louis,
f. 1664, d. 1709, utmärkte sig i
Ludvig XIV: s krig och valdes
1697 till konung av Polen men
blev förekommen av sin
motkandidat August av Sachsen, som
före hans ankomst hann
bemäk-tiga sig tronen.
Ord som ej återfinnas under C torde sökas under H eller K.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
