Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Danmark
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
63
Danmark
64
ningen 1848 vunnit överhand i
D., och i juni 1849 utfärdades en
grundlag, som införde en
folkrepresentation (Rigsdagen:
Landsting och Folketing) för
konungariket med medbestämmanderätt i
lagstiftnings- och
beskattnings-frågor (”juniförfattningen”).
Nödvändigheten att efter
upprorets kuvande finna en lösning av
hertigdömenas
författningsspörs-mål, som kunde accepteras av
Tyska förbundet, samt att
fastställa en av makterna godkänd
tronföljdsordning för hela
monarkin framtvingade ett
återupptagande av det konservativa
hel-statsprogrammet. 1852 framlades
ett författningsförslag, som skulle
göra samtliga riksdelarnas
representationer oberoende av
varandra, medan det för dem
gemensamma ”riksrådet” blott skulle få
rådgivande ställning. S. å. fick D.
på en konferens i London de
tyska makternas godkännande av
detta program beträffande
Hol-stein, Slesvig och Lauenburg,
varjämte prins Kristian av
Glücks-burg erkändes som tronföljare i
D. och hertigdömena, sedan hertig
Kristian av Augustenborg avsagt
sig sina anspråk. Under en
liberal regering Hall blev
författningsutkastet 1855 antaget
av riksdagen, ehuru med vissa
förändringar, som åsyftade att
giva riksrådet beslutande
befogenheter för hela monarkin (”det
konstitutionella
helstatsprogram-met”). Detta uppfattades i
Tyskland som en kränkning av
Lon-donfördraget och ett förfördelande
av den tyska
befolkningsminorite-tens rättigheter. Sedan
upprepade försök till uppgörelse med de
från Tyskland understödda
sles-vig-holsteinska kraven strandat,
återupptog man i D. ”Ejderpro-
grammet”, och i nov. 1863
proklamerades en gemensam
författning (”novemberf örf attningen”)
för D. och Slesvig, varemot
Hol-stein och Lauenburg bibehöllo sin
fristående ställning. Kort därpå
efterträddes Fredrik av
Kristian IX (1863—1906), och då
denne vägrade efterkomma de
tyska uppmaningarna om
novemberförfattningens återkallande,
förklarade Preussen och Österrike
krig. Då den påräknade hjälpen
från Sverige-Norge uteblev och
verksamt stöd från stormakterna
icke lämnades, stod D. isolerat.
Holstein utrymdes frivilligt. I
Slesvig blev den danska armén
besegrad vid Dybböl (april 1864).
Efter ett vapenstillestånd,
varunder medlingsförslag om en
delning av Slesvig efter
språkgränsen avvisats av D., återupptogs
kriget. Sedan hela Jylland
besatts av tyskarna, måste D.
slutligen i freden i Wien (aug. 1864)
avträda Holstein, Lauenburg och
nästan hela Slesvig. En artikel i
Pragfreden 1866 mellan Preussen
och Österrike, innehållande
bestämmelser om n. Slesvigs ev.
återförening med Danmark efter
en där anställd folkomröstning,
väckte i D. förhoppningar, som
icke blevo uppfyllda. Kriget med
Preussen hade i hög grad
utmattat D. Stora ansträngningar
gjordes att höja D:s materiella
välstånd, särskilt genom
förbättringar inom lantbruket,
järnvägsbyggen och en kraftig
utveckling av handel och industri.
Juni-och novemberförfattningarna
samman jämkades till en ny
författning (1866). D:s politiska liv
blev däremot genom
partimotsatsernas skärpande fortfarande
ganska upprört. De konservativa
partierna kommo i stark
motsätt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
