Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - De la Gardie ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
181
De la Gardie
182
tågade med de svenska
trupperna och lyckades under den inre
förvirringen åt Sverige erövra
Keksholm och Novgorod (1611).
Härifrån sökte han utsträcka
det svenska inflytandet över
Ingermanland ända upp till Vita
havet samt åstadkomma en
rysksvensk barriärstat till skydd för
hela ö. gränsen och verkade för
svenske prinsen Karl Filips ryska
tronkandidatur. Planens fall
(1613) ledde till krigets
fortsättande mot den nye tsaren Mikael
Romanov, varvid Gustav Adolf
personligen deltog som D:s
lärjunge i krigskonsten. Kriget
avslutades med freden i Stolbova
1617, där D. var svensk
underhandlare. D. blev 1620 riksmarsk,
deltog vid Gustav Adolfs sida i
det polska kriget;, efter 1622 som
generalguvernör i Livland, men
återvände sedan till Sverige ss.
chef för krigskollegiet (1630).
Medlem av förmyndarstyrelsen
1632, utmärkte han sig genom sin
erfarenhet och praktiska blick.
D. blev 1615 greve till Läckö och
förmäldes 1618 med Ebba Brahe.
— 3. Magnus Gabriel D.,
f. 1622, d. 1686, den föreg:s son,
greve, rikskansler, mecenat. Från
1645 knuten till drottning
Kristinas hov, erhöll han snabbt de
högsta utmärkelser: 1647
riksråd, 1648 general, 1651
riksmarskalk och 1652 riksskattmästare,
varjämte han genom sitt
äktenskap med Karl Gustavs syster
Maria Eufrosyne (1647) kom
i närmaste förbindelse med
konungafamiljen. Undei’
Kristinas sista regeringsår trängdes D.
undan men framträdde på nytt
under Karl X Gustav ss.
generalguvernör i Livland (1655) och
överbefälhavare i
östersjöprovinserna, på vilken post han dock ej
utmärkte sig. Var 1660 svensk
Magnus Gabriel De la Gardie. Samtida
kopparstick.
underhandlare vid freden med
Polen i Oliva. S. å. hade D. vid
konungens död blivit rikskansler
och medlem av
förmyndarstyrelsen, i vilken han blev ledare för
den krigslystna och franskvänliga
fraktionen, som genomförde den
ödesdigra ”subsidiepolitiken”.
Även för regeringens korruption
och slöseriet med statsmedel var
D. i hög grad ansvarig men har
i gengäld äran av de
betydelsefulla insatserna på det kulturella
området: upprättandet av Lunds
universitet (1668) och
Antikvitetskollegium (1667) samt ej
minst understödjandet av Uppsala
universitet (vars kansler han
blivit redan 1654), bl. a. genom
donationer till biblioteket (t. ex.
Codex argenteus, se C od ex)
och främjandet av Olof Rudbecks
verksamhet. Även enskilt
ver
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
